Ibn ´Uthaymîn om att stryka ansiktet efter tillbedjan

Publicerad: 2010-08-14
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: ash-Sharh al-Mumti´ (1/53-56)

 

Författarens – al-Hadjdjâwî – tal tyder på att det är Sunnah att stryka ansiktet med händerna efter Qunût. Beviset för det är hadîthen ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade:

“Profeten brukade inte ta ned sina händer efter att ha tagit upp dem förrän han strök sitt ansikte med dem.”1

Denna hadîth är svag och det är likaså hadîtherna som vittnar om den. Till följd därav avvisade Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah denna åsikt och sade:

“Tillbedjaren skall inte stryka ansiktet med händerna.”

Ty det är en dyrkan och dyrkan kräver ett autentiskt bevis som utgör ett belägg för människan framför Allâh i fall hon skall handla utmed den. En svag hadîth utgör dock inget belägg. Ibn Hadjar sade däremot i “Bulûgh-ul-Marâm”:

“Samtliga dess bevittnande hadîther fordrar att den är god (Hasan).”2

Sålunda är handlingen en Sunnah för den som anser hadîthen vara god. Men den som anser den vara svag anser handlingen vara en innovation (Bid´ah). Därför finns det tre åsikter i denna fråga:

1 – Det är Sunnah.

2 – Det är Bid´ah.

3 – Det är varken Sunnah eller Bid´ah. Det är tillåtet. I fall någon utför den, anser vi inte honom vara en innovatör, och i fall han inte utför den, anser vi inte hans handling vara ofullkomlig.

Åsikten som är närmast sanningen är den som säger att det inte är Sunnah på grund av dess svaga hadîther. Vi kan inte fastställa en Sunnah via en svag hadîth. Detta är Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs åsikt. Det finns många hadîther hos al-Bukhârî och Muslim och andra som säger att:

“Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad och tog upp händerna.”3

Däremot nämns inget om att han strök ansiktet. Om denna Sunnah som rapporteras mångfaldigt inte är känd i liknande erkända verk, som al-Bukhârî, Muslim och andra, tyder det på att den saknar en grund.

Baserat på detta är det bäst att inte göra det. Å andra sidan skall vi inte heller fördöma dem som gör det för att de anser att hadîtherna är goda. Detta är något människorna har delade åsikter om.

1 at-Tirmidhî (3383) och al-Hâkim (1/536). at-Tirmidhî sade:”Hadîthen är autentisk och främmande (Gharîb). Vi känner inte till att den rapporteras via någon annan än Hammâd bin ´Îsâ som rapporterar ett fåtal hadîther.”

2 1582.

3 al-Bukhârî (933) och Muslim (897).