Ibn ´Uthaymîn om att sprida regeringens fel

Publicerad: 2012-03-09
Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: Liqâ’ al-Bâb al-Maftûh (128 A)
Datum: 1417-02-04/1996-06-20

 

Vissa människor känner vaksamhet för Allâhs (´azza wa djall) religion. När han ser dessa bland människorna utspridda synder som finns i tidningarna, radion eller på TV, känner han vaksamhet och tycker att regeringen brister i dessa saker. Till följd därav sprider han regeringens dåliga sidor bland människorna och fyller dem med hat mot den. Hans handling fordrar att medborgarna börjar hata sina makthavare. Denna metod är ett mycket stort fel och den motstrider föreskriften. Den utgör en fara för samhället och medför prövningar.

Det hade varit bättre för honom om han kämpade för att förbättra själva samhället. Exempel på det är att han fördömer det som sänds i median och varnar för det som finns i tidskrifterna, tv-program som skadar religionen och det världsliga, räntor och mutor. Det hade varit bättre för honom. Om samhället är bra, så är makthavaren trots allt en del av samhället. Han måste ge med sig, frivilligt eller motvilligt.

Att släcka sin vaksamhet på makthavaren för att få människorna att hata honom så att det leder till ondska och fördärv, är tveklöst fel och en avvikelse från den sunda vägen.

Ni vet vilka väldiga prövningar som ägde rum från ´Alîs tid, och dessförinnan ´Uthmâns (radhiya Allâhu ´anh) tid, när ondska, fördärv, blodspillan och ödeläggelse av egendomar bröt ut på grund av detta. Ingen rök utan eld.

Jag anser som sagt att denna metodik är felaktig och förbjuden. Den är inte tillåten. Om en person verkligen känner en vaksamhet, skall han instruera medborgarna till det goda. Det är märkligt hur vissa människor släcker sin vaksamhet på sin makthavare samtidigt som han ser hur hans medmänniskor dyrkar andra vid Allâhs sida utan att säga något! Avguderi är ju värre än makthavarnas synder.

Andra tillämpar Qur’ân-verser på sitt sätt. Exempel på det är:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.”1

Därefter säger han att alla lagar som skiljer sig från föreskriften är otro. Det är också ett fel. Och om vi skulle göra ett långsökt antagande att makthavaren verkligen är otrogen – betyder det då att vi skall egga människorna mot honom så att det blir olydnad, kaos och krig? Nej, det är fel. Det råder inga tvivel om att det är fel. Konsekvenserna kommer att bli bittra. Välgången som den här personen vill uppnå uppnås inte på det här sättet. I stället leder det till väldiga nackdelar.

Vad kommer att hända om en grupp människor skulle göra uppror mot makthavaren som har en styrka och makt som inte finns hos de förstnämnda? Kommer denna lilla grupp att vinna? Den kommer inte att vinna. Tvärtom. Det resulterar med ondska, kaos och fördärv. Saker och ting kommer inte att bli bra.

Först och främst måste man se på saker och ting utmed föreskriften. Och när man väl gör det skall man inte göra det enögt så att man endast betraktar en del av Texterna och förbiser andra. Han skall ena  dem.

För det andra skall han använda sig av intellektet och vishet; vilka kommer konsekvenserna att vara?

Därför anser jag att denna metodik är oerhört fel och farlig. Det är inte tillåtet att stödja den som följer den. Han skall förkasta den helt och fullt. Jag talar inte om en särskild regering. Jag talar allmänt.

1 5:44