Ibn ´Uthaymîn om att citera Ahl-ul-Bid´ah

Fråga: Du nämnde under lektionen att om man skall avvisa en person, är man inte tvungen att nämna hans goda sidor eftersom det försvagar själva avvisningen och kan till och med lura åhöraren som hör dessa goda sidor så att han fattar tycke för personen som har fallit i fel. Gäller samma sak att citera den här personen som har fallit i fel så att man inte nämner något av hans ord och tal inklusive det som han har rätt i för att andra inte skall fatta tycke för honom så att hans fel sprids och antas? Detta gäller naturligtvis dem som har stora fel som trosläran och fel tillvägagångssätt i Da´wah som medför prövningar, blodspillan och nedvärdering av de lärda.

Svar: Vi har sagt att om man vill uppskatta en person, är det obligatoriskt att nämna hans goda och dåliga sidor. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُونُواْ قَوَّامِينَ لِلّهِ شُهَدَاء بِالْقِسْطِ وَلاَ يَجْرِمَنَّكُمْ شَنَآنُ قَوْمٍ عَلَى أَلاَّ تَعْدِلُواْ اعْدِلُواْ هُوَ أَقْرَبُ لِلتَّقْوَى

”Troende! Stå fasta på Allâhs sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast.”1

När de lärda talar om en persons liv, nämner de både hans bra och dåliga sidor.

Om du däremot skall avvisa honom, skall du inte nämna hans goda sidor på grund av orsakerna som nämndes i frågan. Om du nämner de goda sidorna, försvagas avvisningen. Det finns risk för att åhöraren fattar tycke för personens goda sidor och förbiser felen. Detta är den korrekta metodiken när det kommer till att nämna en persons goda och dåliga sidor.

Om du skulle tala om honom i en sittning och anse att det finns nytta av att nämna hans goda sidor, är ingen skada skedd om du skulle göra det. Om du fruktar skada, skall du inte nämna dem. Det är inte obligatoriskt för honom att veta om den här personen har rätt eller fel.

Angående det korrekta som han säger, är det obligatoriskt att acceptera det. Det är obligatoriskt att acceptera sanningen från varenda en som kommer med den. Allâh (´azza wa djall) accepterade avgudadyrkarnas ord när de sade om sina synder:

وَجَدْنَا عَلَيْهَا آبَاءنَا وَاللّهُ أَمَرَنَا بِهَا

”Så gjorde våra fäder och Allâh har [själv] påbjudit oss det…”2

Allâh accepterade deras ord:

وَجَدْنَا عَلَيْهَا آبَاءنَا

”Så gjorde våra fäder…”

i och med att de stämmer. Allâh svarade dem och sade:

قُلْ إِنَّ اللّهَ لاَ يَأْمُرُ بِالْفَحْشَاء

”Säg: ”Nej, Allâh påbjuder inte skamlösa handlingar.”3

och var tyst om deras ord:

وَجَدْنَا عَلَيْهَا آبَاءنَا

”Så gjorde våra fäder…”

När Abû Hurayrah berättade för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om hur Satan hade rått honom att läsa al-Kursî-versen varje natt för att ha ett skydd från Allâh så att ingen djävul närmar sig honom fram till morgonen, sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Han har talat sanningen för dig samtidigt som han är en lögnare.”

När den judiske rabbinen sade att det står i Toran hur Allâh kommer att sätta himlarna på ett finger och jordarna på ett finger, skrattade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att visa att han hade talat sanning.

Det är som sagt obligatoriskt att acceptera sanningen från varenda människa. Men om orden tillskrivs en innovatör och du fruktar att människorna kommer att luras av honom och fatta tycke för honom, skall du inte göra det. Det är viktigare att undkomma nackdelar än att uppnå fördelar.

1 5:8

2 7:28

3 7:28