Ibn ´Uthaymîn om Allâhs ansikte

Publicerad: 2012-02-23
Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: al-Qawl al-Mufîd (2/357)

 

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det enda som man ber om vid Allâhs ansikte är paradiset.”1

Häri bekräftas Allâhs (´azza wa djall) ansikte. Det är bekräftat i Qur’ânen, Sunnah och enligt samstämmigheten. I Qur’ânen står det bland annat:

كُلُّ شَيْءٍ هَالِكٌ إِلَّا وَجْهَهُ

”Allt skall förgå utom Hans ansikte.”2

وَالَّذِينَ صَبَرُواْ ابْتِغَاء وَجْهِ رَبِّهِمْ

”De som bär motgången med jämnmod och strävar efter att vinna Allâhs ansikte.”3

Det finns många, liknande verser.

Vad gäller Sunnah, sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Jag söker skydd i Ditt ansikte.”

Människorna är oense om ansiktet som Allâh har bifogat Sig själv. Är det verkligt eller ett uttryck för Hans essens då Han har inget ansikte eller är det ett uttryck för något som man vill ha för Hans ansiktes skull eller är det Hans riktning eller belöning? Det finns meningsskiljaktigheter, men Allâh vägledde de troende som sade att ansiktet är verkligt eftersom Allâh (ta´âlâ) sade:

وَيَبْقَى وَجْهُ رَبِّكَ ذُو الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ

”Men din Herres ansikte förblir i evighet i dess majestät och ära.”4

Han sade också:

تَبَارَكَ اسْمُ رَبِّكَ ذِي الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ

”Väldigt vare din Herres namn, omstrålat av makt, ära och härlighet!”5

ذِي är Herrens egenskap och inte namnets. ذُو är ansiktets egenskap och inte Herrens. Om det är ansiktet som beskrivs med majestät och ära, kan det inte betyda belöning, riktining eller endast essensen i och med att ansiktet inte är essensen.

Förnekarna säger att ansiktet står för essensen, riktningen eller belöningen. De säger att om man bekräftar ett verkligt ansikte, fordrar det Allâh har en kropp och alla kroppar liknar varandra. I så fall betyder det att någon liknar Allâh samtidigt som Allâh (´azza wa djall) säger:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”6

Att säga att det finns någon som Allâh innebär att Qur’ânen beljugs. Därefter säger de att vi, Ahl-us-Sunnah, säger att den som liknar Allâh är otrogen. De avvisas på följande sätt:

Det första: Vad menar ni med ”kroppen” som ni flyr från? Menar ni en kropp som är sammansatt av ben, vener och blod som är i behov av varandra. Om det är detta ni menar, håller vi med er om att Allâh inte är på det sättet. Det är omöjligt för Honom att vara på det viset. Och om ni menar en verklig essens med fullkomliga egenskaper, finns det inget fel med det.

Det andra: Att ni säger att alla kroppar liknar varandra är en av de största lögnerna. Liknar björnkroppen myrkroppen? Det finns en väldig skillnad mellan dem båda när det kommer till storleken, tunnheten, mjukheten etc. Om detta argument faller, faller även resultatet, nämligen att Allâh liknar Sin skapelse.

Därtill ser vi hur till och med människorna har olika ansikten. Du kan inte finna två människor med helt likadana ansikten om de så skulle vara tvillingar.

1 Abû Dâwûd (2/309). God enligt al-´Irâqî, vilket nämns i al-Munâwîs ”Faydh-ul-Qadîr” (6/4).

2 28:88

3 13:22

4 55:27

5 55:78

6 42:11