Ibland större otro, ibland mindre

Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas Âl ´Abdil-Karîm (d. 1425)

al-Hukmu bi ghayri mâ anzala Allâh, sid. 30-32

Ahl-us-Sunnah nämner fall där domslut med annan lag än Allâhs lag är större otro och uteslutande ur religionen. Med andra ord är synden i sig en mindre sorts otro, men den kan också bli en större sådan. Därtill gäller domen inte bara en lag, utan är allmännare än så och gäller alla frågor. Större otro är också att förneka straffet för otukt eller att hora med uppfattningen att handlingen är lovlig, oavsett om han förlovar den för sig själv eller för någon annan. Detsamma kan sägas om alkoholmissbruk och allting annat som är självklart känt i islam eller bekräftat av föreskriften, förutsatt att allt är klart och tydligt och bortom all sorts tvetydighet. at-Tabarî (rahimahullâh) klargjorde detta när han sade:

”Detsamma gäller den som inte dömer med Allâhs lag utav förnekelse – han är otrogen, sade Ibn ´Abbâs. Att förneka Allâhs dom efter kännedom om att den har uppenbarats i Hans skrift är som att förneka Hans profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) efter kännedom om hans profetskap.”1

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”När en människa förlovar något vars förbud det råder samstämmighet om, eller förbjuder något vars lov det råder samstämmighet om, eller ändrar på en föreskrift som det råder samstämmighet om, är han en otrogen avfälling enligt alla lärde. Enligt en åsikt uppenbarades följande vers om just det fallet:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.”2

Det vill säga de som förlovar en annan lag än Allâhs lag.”3

´Allâmah Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) konkretiserade ytterligare och sade:

”Att döma med något annat än det som Allâh har uppenbarat berör två sorters otro: en mindre och en större, beroende på domarens tillstånd. Om han anser det vara obligatoriskt att döma med Allâhs lag men låter bli utav olydnad samtidigt som han erkänner att han förtjänar att straffas, är hans otro av den mindre sorten. Och om han inte anser det vara obligatoriskt och att det är valfritt samtidigt som han vet att lagen är Allâhs, är hans otro av den större sorten. Skulle det vara honom ovetande varvid han förfelar, tillhör han dem som förfelar och döms därefter.”4

1Djâmi´-ul-Bayyân (10/358).

25:44

3Madjmû´-ul-Fatâwâ (3/267).

4Madâridj-us-Sâlikîn (1/336).