I huvudet på en Mu´tazilî – ´Amr bin ´Ubayd IV

16 – ´Abdul-Malik bin Qarûb al-Asma´î sade:

”´Amr bin ´Ubayd kom till Abû ´Amr bin al-´Alâ’ och sade: ”Abû ´Amr! Bryter Allâh sitt löfte?” Han sade: ”Nej.” ´Amr sade: ”Anser du att Allâh bryter Sitt löfte om Han hotar med ett visst straff och en person faller i den handlingen?” Abû ´Amr svarade: ”Abû ´Uthmân! Du har fallit i felet för att du är utlänning. Löfte är inte detsamma som hot. Araberna anser det inte vara fult eller något brutet löfte att hota och inte verkställa straffet. Det är givmildhet och favör. Ett brutet löfte är att lova något fint och inte uppfylla det.”

17 – Mu´âdh bin Mu´âdh sade:

”Jag frågade ´Amr bin ´Ubayd vad han tyckte om al-Hasans hadîth att ´Uthmân lät ´Abdur-Rahmân bin ´Awfs hustru ärva efter hennes vänteperiod. Han svarade: ”´Uthmân har aldrig varit någon Sunnah.”

18 – ´Abdullâh bin Salamah al-Hadhramî sade:

”Jag hörde ´Amr bin ´Ubayd säga: ”Om ´Alî, ´Uthmân, Talhah och az-Zubayr hade vittnat hos mig om ett par skosnören skulle jag inte accepterat deras vittnesbörd.”

19 – Yahyâ sade:

”Jag frågade ´Amr bin ´Ubayd vad han ansåg om hadîthen från al-Hasan från Samurah (radhiya Allâhu ´anh) om de två tysta ögonblicken i bönen (efter Takbîrat-ul-Ihrâm och efter kapitlet innan Rukû´). Han sade: ”Vad skall du göra med Samurah? Må Allâh förbanna Samurah!”

20 – ´Umar bin ´Abdil-´Azîz sade:

”Ghaylân! Jag har fått reda på att du talar om ödet.” Han sade: ”Du troendes ledare! De ljuger om mig.” Han sade: ”Läs för mig kapitlet Yâ Sîn.” Han läste:

يس وَالْقُرْآنِ الْحَكِيمِ إِنَّكَ لَمِنَ الْمُرْسَلِينَ عَلَى صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ تَنزِيلَ الْعَزِيزِ الرَّحِيمِ لِتُنذِرَ قَوْمًا مَّا أُنذِرَ آبَاؤُهُمْ فَهُمْ غَافِلُونَ لَقَدْ حَقَّ الْقَوْلُ عَلَى أَكْثَرِهِمْ فَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ إِنَّا جَعَلْنَا فِي أَعْنَاقِهِمْ أَغْلاَلاً فَهِيَ إِلَى الأَذْقَانِ فَهُم مُّقْمَحُونَ وَجَعَلْنَا مِن بَيْنِ أَيْدِيهِمْ سَدًّا وَمِنْ خَلْفِهِمْ سَدًّا فَأَغْشَيْنَاهُمْ فَهُمْ لاَ يُبْصِرُونَ

”Yâ Sîn. Vid denna visa Qur’ân! Du är i sanning en av de utsända som följer en rak väg i enlighet med den Allsmäktiges, den Nåderikes uppenbarelse, för att du skall varna ett folk vars fäder inte har varnats och som därför [vandrar] i okunnighet. Men [Allâhs] dom över de flesta av dem måste bli verklighet – de vill inte tro. Vi har smitt kragar av järn åt dem, [kragar] som omsluter halsen ända till hakan och tvingar upp deras huvuden; och Vi har satt ett hinder framför dem och ett hinder bakom dem, och Vi har täckt över deras [ansikten] så att de inte kan se.”1

Därpå sade Ghaylân: ”Du troendes ledare! Det är som om jag aldrig någonsin har läst detta innan. Du troendes ledare! Jag vittnar om att jag tar tillbaka min åsikt om ödet.” ´Umar sade: ”Allâh! Acceptera det om han talar sanning. Och om han ljuger ber jag Dig göra honom till ett budskap till de troende.”

21 – az-Zuhrî sade:

”Jag kom in till ´Umar bin ´Abdil-´Azîz och såg Ghaylân sitta framför honom. Han sade: ”Ghaylân! Vad är detta? Har du innoverat i islam?” Han sade: ”Jag har inte innoverat något i islam, du troendes ledare.” Han sade: ”Jo. Din åsikt om ödet. Kan du läsa Yâ Sîn?” Han sade: ”Ja.” Han började läsa till dess att han kom till:

إِنَّا جَعَلْنَا فِي أَعْنَاقِهِمْ أَغْلاَلاً

”Vi har smitt kragar av järn åt dem…”

Då sade ´Umar: ”Stanna där. Vem har smitt kragar åt järn åt dem?” Han sade: ”Jag svär vid Allâh att jag inte vet.” ´Umar: ”Jag svär vid Allâh att det är Allâh. Läs:

وَجَعَلْنَا مِن بَيْنِ أَيْدِيهِمْ سَدًّا وَمِنْ خَلْفِهِمْ سَدًّا

”… och Vi har satt ett hinder framför dem och ett hinder bakom dem…”

Vem har satt ett hinder framför dem och ett hinder bakom dem?” Ghaylân sade: ”Jag svär vid Allâh att jag inte vet.” ´Umar: ”Jag svär vid Allâh att det är Allâh.” Ghaylân sade: ”Jag visste inte att det låg till på det viset, du troendes ledare. Jag ber Allâh om förlåtelse och ångrar mig inför Honom.” ´Umar sade: ”Allâh! Acceptera hans ånger om han talar sanning. Och om han ljuger ber jag Dig låta honom smaka på svärdets hetta innan han dör.” ´Umar dog och efterträddes av Yazîd. Yazîd dog och efterträddes av Hishâm bin ´Abdil-Malik. Jag kom in till honom och såg Ghaylân sitta framför honom. Han sade: ”Sträck ut handen.” Han sträckte ut handen och han högg av den med svärd. Sedan sade han: ”Sträck ut foten.” Han sträckte ut foten och han högg av den med svärd. Sedan korsfäste han honom. Det påminde mig om ´Umars bön – må Allâh vara nöjd med honom.”

Slutet av boken och lov och pris tillkommer Allâh, skapelsernas Herre. Må Allâh hylla och sända mycken frid till vår mästare Muhammad och hans ätt.

136:1-9