I det eviga paradiset

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (1/123)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَقُلْنَا يَا آدَمُ اسْكُنْ أَنتَ وَزَوْجُكَ الْجَنَّةَ وَكُلاَ مِنْهَا رَغَداً حَيْثُ شِئْتُمَا وَلاَ تَقْرَبَا هَذِهِ الشَّجَرَةَ فَتَكُونَا مِنَ الْظَّالِمِينَ

“Och Vi sade: “Âdam! Tag, du och din hustru, er boning i detta paradis och ät som ni har lust till av det; men närma er inte detta träd; då kan ni hemfalla åt synd!”1

Paradiset syftar antingen på det eviga paradis som är de gudfruktigas boning eller också på ett paradis på jorden, ty paradis definieras som en trädrik trädgård. De lärde har två åsikter i frågan: det eviga paradis som är de gudfruktigas boning eller ett paradis, det vill säga en trädrik trädgård, på jorden. Förmodligen – och Allâh vet bättre – rör det sig om det eviga paradiset. I förstone syftar ju ordet på det eviga paradiset och ska således förstås utifrån den betydelsen tills att motsatsen bevisas. Det finns en nyttig regel som ska tillämpas på Qur’ân-tolkning och annat, nämligen att texter som bär på en allom bekant innebörd ska förstås på så vis tills att motsatsen bevisas.

12:35