Hur skall muslimen vara mot sin otrogne förälder?

Författare: Imâm Muhammad al-Amîn ash-Shanqîtî
Källa:  Raf´ Îhâm-il-Idhtirâb, sid. 184

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَصَاحِبْهُمَا فِي الدُّنْيَا مَعْرُوفًا

”Omge dem i detta liv som sig bör.”1

Denna ädla vers befaller att man är bra mot de otrogna föräldrarna. Däremot säger en annan vers något man kan förstå vara rena motsatsen:

لَا تَجِدُ قَوْمًا يُؤْمِنُونَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ يُوَادُّونَ مَنْ حَادَّ اللَّهَ وَرَسُولَهُ وَلَوْ كَانُوا آبَاءهُمْ أَوْ أَبْنَاءهُمْ أَوْ إِخْوَانَهُمْ أَوْ عَشِيرَتَهُمْ

”Du finner inte människor som tror på Allâh och den Yttersta dagen och som har kärlek till dem som trotsar Allâh och Hans sändebud – inte ens om det gäller deras egna fäder eller söner eller bröder eller anhöriga.”2

De kombineras på så sätt att behandling är allmännare än kärlek. En människa kan behandla en annan på ett bra sätt oavsett om hon älskar henne eller inte. Att det specifika förbjuds betyder inte att det allmänna förbjuds. Sålunda varnar Allâh för att ha kärlek och innerliga känslor för samtliga otrogna, inklusive fäder och andra, samtidigt som Han befaller människan att behandla föräldrarna väl. En fin behandling fordrar inte kärlek, ty kärlek hör till hjärtats handlingar och inte till kroppsdelarnas. Vad som tyder på det är att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät Asmâ’ bint Abî Bakr träffa sin otrogna moder.

1 31:15

2 58:22