Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî
Källa: Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/152)

De lärda har olika uppfattningar om hur sjuk en person skall vara för att ha lov att låta bli att fasta.

Dhâhiriyyah anser att allt som kallas för sjukdom tillåter människan att låta bli att fasta. Denna åsikt har även Muhammad bin Sîrîn. Turayq bin Tamâm al-´Attârî sade:

“”Jag kom hem till Muhammad bin Sîrîn en Ramadhân-dag och fann honom ätandes. Han sade att han hade ont i fingret.””

al-Hasan och Ibrâhîm an-Nakha´î sade:

“”Det rör sig om sjukdomen som tillåter att man förrättar bönen sittandes.””

Majoriteten anser dock det vara en sjukdom som tillsammans med fastan förvärras så pass, att den blir outhärdlig. Det betyder i helhet att man får lov att låta bli att fasta om sjukdomen tröttar ut en. Om den däremot inte tröttar ut den fastande, anses han vara frisk.