Hur autentisk är Tasbîh-bönen?

Fråga: Hur autentisk är Tasbîh-bönen?

Svar: De Hadîth-lärda är anmärkningsvärt splittrade om den hadîthens äkthet. Vissa säger att den är påhittad. Somliga säger att den är autentisk. Denna stora meningsskiljaktighet beror på två saker:

1 – Bönen har inte rapporterats med en autentisk berättarkedja som utgör ett bevis.

2 – Dess tillvägagångssätt skiljer sig från alla andra föreskrivna böner.

De som säger att den är påhittad pekar på dessa två fakta.

De som säger att den är autentisk, eller åtminstone god, pekar på att hadîthen rapporteras från olika håll. Till de lärdas principer hör att en svag hadîth kan stärkas om den rapporteras från olika håll. Denna hadîth är ett exempel på det. Det är en sak.

En annan sak är att det har bekräftats att den har betts av vissa Salaf, närmare bestämt ´Abdullâh bin al-Mubârak (som var en av Imâm Ahmads största lärare). Det är osannolikt att en sådan imam praktiserar en hadîth som är obekräftad enligt honom. Med det sagt känner man sig tillfredsställd med hadîthens äkthet varpå bönens legitimitet bekräftas.

Vi vet ju att det finns en bön som dels är autentisk enligt de lärdas samstämmighet, dels är olik alla andra böner, liksom Tasbîh-bönen. Jag syftar på solförmörkelsebönen. Vi vet ju att solförmörkelsebönen består av två Rukû´ i vardera Rak´ah. Det tillvägagångssättet är olikt alla andra kända böner. I ingen annan bön är det föreskrivet att göra två Rukû´ i en och samma Rak´ah. Fordrar denna olikhet att hadîthens autenticitet förtalas? Nej. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) får föreskriva vilka böner och tillvägagångssätt Han än vill för Sina slavar. Poängen ligger i att dyrkan är bekräftad, inte att den har en motsvarighet. Om vi bortser från själva hadîthen och fokuserar oss på berättarkedjorna och vet att de stärker varandra och att vissa Salaf praktiserade den, finns det inget som på allvar kan kritisera denna böns tillvägagångssätt. Alltså får åsikten som bekräftar Tasbîh-bönen sin resning. Med andra ord är det bekräftat att dyrka Allâh med den bönen, minst en gång i livet och som mest en gång om dagen, vilket hadîthen säger.