Hur älskar man profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?

Författare: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Taysîr al-´Azîz al-Hamîd, sid. 231-233
[1]

publicerad
18.01.2010

al-Bûsayrî sade [om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)]:

”Till din givmildhet hör världen och dess juver och till
din kunskap hör kunskapen om Tavlan och Pennan”

Han anser denna värld och världen efter denna höra till
hans givmildhet och konstaterade att han vet vad som står skrivet i den
Bevarade tavlan. Detta har Shaykh-ul-Islâm rapporterat från honom. Samtliga
dessa ord är ren Kufr!
Det märkliga är att Satan fick dem att tro
att detta är kärlek, högaktning och följeslagning till honom (´alayhis-salâtu
was-salâm). Så här handlar den Förbannade. Han måste alltid blanda sanningen
med lögn för att kunna få dem som liknar boskap att följa varenda herde
som varken försöker lysa upp sin tillvaro med kunskapens ljus eller hålla
fast i det starka greppet, ty dessa utlåtanden har ingenting med högaktning
att göra.

Högaktning sker genom hjärtat, utlåtanden och handlingar,
medan dessa människor är så långt borta man bara kan komma från den.

Att högakta med hjärtat är att tro att han är ett sändebud
och en tjänare och att älska honom mer än samtliga människor. Denna
kärlek bekräftas på två sätt:

Den första

Att man särskiljer Tawhîd. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam) var den ivrigaste skapelsen med att särskilja Tawhîd till dess
att han skar bort samtliga vägar som leder till Shirk och dess medel.
En man sade till honom:

”Vad Allâh och du vill!” Då sade han: ”Har du gjort mig
till en vederlik vid Allâhs sida? Vad Allâh allena vill!” [2]

Han förbjöd att man svär vid någon annan än Allâh och underrättade
att det är Shirk.

Han förbjöd att man förrättar bönen vänd mot en grav, att
göra den till en böneplats eller en plats som regelbundet besöks och att
tända ljus på den.

Faktum är att hans religion cirkulerar runt denna grund
som är räddningens pol. Ingen annan har fastställt med sina ord och handlingar
det han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har fastställt. Inte heller har
någon utrotat de vägar som leder till att denna Tawhîd motstrids som han
har. Därför högaktar man honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) genom
att följa honom i denna fråga, inte genom att motstrida honom.

Den andra

Att man enbart följer honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam),
låter honom döma samtliga religiösa frågor, nöja sig med hans domslut,
underkasta sig honom, hålla sig borta från det som motstrider honom samt
ignorerar allt och alla som motsätter sig honom så att han blir den ende
följda domaren vars uttalande alltid accepteras medan allt som motstrider
det avvisas. På samma sätt är hans Herre (ta´âlâ) den Ende som skall dyrkas.
Det är enbart Honom man skall vara rädd för, sätta sitt hopp i, söka hjälp
av, lita sig till, hoppas på och frukta. Det är endast Han som har skapat
skapelsen. Det är endast Han som förser den med uppehälle. Det är endast
Han som återupplivar dem. Det är endast Han som förlåter, förbarmar, vägleder
och vilseleder. Det är endast Han som låter människan vara lycklig eller
olycklig. Ingen annan än Han har någonting att säga till om, oavsett om det är profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ängeln Djibrîl (´alayhis-salâm) eller någon annan.

Detta är alltså den sanna högaktningen som stämmer överens
med den högaktades position och gagnar högaktaren i detta liv samt i livet
efter detta.

Vad berör högaktning genom tal, utförs det med hjälp av
att prisa honom på ett förtjänstfullt sätt, nämligen såsom hans Herre
och han själv har prisat honom. Detta skall ske utan överdrift eller underdrift
vilket gravdyrkarna gör. De överdrev med att prisa honom till en obegriplig
nivå.

Angående högaktning genom handlingar, förrättas det med
hjälp av att handla enligt hans order, kämpa för att propagera hans religion,
stöda det han kom med och strida mot dem som motsätter sig honom.

Som helhet är gagnande högaktning följande:

Att bekräfta det han underrättade, lyda hans beordringar,
hålla sig borta från hans förbud, älska och hata för hans skull, låta
enbart honom döma, nöja sig med hans domslut och att man inte sätter en
annan persons åsikt vid hans sida som domare på det sätt att hans (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) åsikt godtas enbart om den stämmer överens med
personens, och om den inte gör det, avslås, misstolkas eller ignoreras
den.

Allâh (subhânah) vittnar, och Han är tillräcklig som
vittne, och likaså vittnar Hans änglar, sändebud och nära vänner att gravdyrkarna
är fiender till dem som enbart dyrkar Allâh – och Allâh är den man söker
hjälp av.  



[1] Dâr-ul-Fikr, 1412/1992.

[2] al-Bukhârî i ”Adab-ul-Mufrad” (783).