Hundens överlevnadshistoria i islam

al-Bukhârî sade:

174 – Ahmad bin Shabîb sade: Min fader berättade för mig, från Yûnus, från Ibn Shihâb: Hamzah bin ´Abdillâh berättade för mig, från sin fader som sade:

”På Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid urinerade hundarna och gick in och ut ur moskén. Trots det skvätte de inte vatten på något.”

Detta bevisar att det fanns många hundar i al-Madînah på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) livstid. Således befallde han en gång att hundarna dödas. Om en kvinna kom från öknen med sin hund kunde följeslagarna resa sig upp och döda den. Därefter förbjöd han att hundar dödas bortsett från den angripande hunden och den svarta hunden; den angripande hunden på grund av dess skada och den svarta hunden på grund av dess djävulskap.