Hon önskade sig döden

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/157)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَأَجَاءهَا الْمَخَاضُ إِلَى جِذْعِ النَّخْلَةِ قَالَتْ يَا لَيْتَنِي مِتُّ قَبْلَ هَذَا وَكُنتُ نَسْيًا مَّنسِيًّا

Och hennes födslovåndor drev henne mot en palmstam och hon utbrast: ”Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta!”1

Detta bevisar att det är tillåtet att önska sig döden i samband med prövningar. Hon visste att hon skulle prövas till följd av det nyfödda barnet och att människorna inte skulle godta hennes fall rättmätigt och tro på hennes ord. Enligt dem skulle hon ha förvandlats från en from kvinna till en slampa. Därför sade hon:

يَا لَيْتَنِي مِتُّ قَبْلَ هَذَا

”Ack om jag hade fått dö…”

Det vill säga innan detta tillstånd.

وَكُنتُ نَسْيًا مَّنسِيًّا

… och överlämnas åt glömskan innan detta!”

Det vill säga oskapad och ingenting, sade Ibn ´Abbâs. as-Suddî sade:

I samband med sina födelsevåndor sade hon utav skam för människorna: ”Ack om jag hade fått dö innan dessa svårigheter och förlossning utan make:

وَكُنتُ نَسْيًا مَّنسِيًّا

… och överlämnas åt glömskan innan detta!”

Det vill säga så att ingen söker efter mig. Som en använd menstruationsbinda som bara kastas bort, överges och överlämnas åt glömskan. Allt som är överlämnat åt glömskan är övergivet.”

Qatâdah sade:

Det vill säga okänd, obenämnd och helt anonym.”

119:23