Hizbiyyûn och Sûfiyyah sprider visor

Fråga: Det har kommit flera frågor från män och kvinnor rörande visor och deras regleringar. Vad säger ni om det?

Svar: Visor är en typ av sång och sång är en typ av nonsens. Det är inte tillåtet att använda sig av visor eller att lyssna på dem. Det enda som är tillåtet av sång är det som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har tillåtit i samband med bröllop ackompanjerat med tamburin. Detta tillät profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) då det finns en nytta i handlingen, nämligen att giftermålet tillkännages. Det sker med tamburin som är ett instrument. I grund och botten är det förbjudet, men profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillät det utav dess större fördel, nämligen giftermålets tillkännagivande. Ett tillstånd är specifikt för dess situation. Man skall inte implementera det på andra [situationer].

Det är som sagt inte tillåtet med instrument och sång, däribland visor, bortsett från det som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har tillåtit. Dessa visor som kallas för ”islamiska” har spridits via två grupper. Den första gruppen är Sûfiyyah som använder sig av visor till erinran och dyrkan. Den andra gruppen är Hizbiyyûn som vill sprida sina metodiker via visor för att egga mot makthavarna eller kalla till sina inriktningar och metodiker som de följer. Anâshîd har endast blivit känt via dessa här.

Till detta hör dock inte poesi. Om poesin är moralisk, är den bra. Poesi lästes för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Hassân brukade läsa poesi för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detsamma gjorde Ka´b bin Zuhayr och andra. Poesi är inte visor. Visor sjungs i grupp. De läses melodiskt och med prövande röster. Vad gäller poesi, så läses den med en vacker röst som behagar åhöraren och får honom att vilja lyssna på poesin och det som den består av vishet och tillrättavisningar. Poesi är som sagt inte visor.