Helvetets kall

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/540-541)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

تَدْعُو مَنْ أَدْبَرَ وَتَوَلَّى وَجَمَعَ فَأَوْعَى

Den kallar alla dem som vände ryggen och drog sig undan och dem som samlade och gömde.”1

Helvetet kommer att kalla på dess söner som Allâh har skapat till det och bestämt att de i jordelivet ska handla dess handlingar. På Domedagen ska helvetet kalla på dem med en vältalig och elokvent tunga varefter det slukar dem på Samlingsplatsen liksom fåglar slukar frön. Ty de, precis som Allâh (´azza wa djall) säger här, vände ryggen och drog sig undan. Det vill säga beljög med sina hjärtan och utelämnade handlingar med sina kroppar.

وَجَمَعَ فَأَوْعَى

… och dem som samlade och gömde.”

De samlade egendomar för att därefter inte betala Allâhs rätt i form av försörjning och allmosa. Asmâ’ bint Abî Bakr (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till mig: ”Skänk eller slakta. Räkna inte så att inte Allâh börjar räkna det Han ger dig, och håll inte igen så att inte Allâh börjar hålla igen från dig.”2

´Abdullâh bin ´Ukaym brukade inte dra åt sin penningpung och sade:

Jag hörde Allâh säga:

وَجَمَعَ فَأَوْعَى

… och dem som samlade och gömde.”

al-Hasan al-Basrî sade:

Människa! Du hör Allâhs hot och ändå undanhåller du det jordiska.”

170:17-18

2al-Bukhârî (1433) och Muslim (1029).