Helvetet fattar eld när människorna träder in i det

Helvetet fattar även eld mot dess folk efter att de har gått in i det. Allâh (´azza wa djall) sade:

“Den som Allâh vägleder har funnit den rätta vägen; men för den som Han vilseleder kan du aldrig finna någon som [leder dem rätt] i Hans ställe. Vi skall samla ihop dem på Uppståndelsens dag på sina ansikten, blinda, stumma och döva. Deras slutgiltiga bestämmelse är helvetet, och så ofta den håller på att mattas skall Vi låta den flamma upp kring dem med förnyad styrka.”1

Ibn ´Abbâs sade:

“Varje gång den slocknar, tänds den igen.”

Ibn Qutaybah sade:

“Elden mattas när lågorna släcks medan kolet glöder vidare.”

När människorna blir till kol och det inte finns något för elden att bränna mer, återfår de en ny kropp så att den kan återgå till att bränna dem. Hans (ta´âlâ) ord “… skall Vi låta den flamma upp kring dem med förnyad styrka“ betyder en ny eld som skall fatta eld och brinna.

Dessutom sade Allâh (´azza wa djall):

“Jag varnar er därför för en Eld som flammar högt.”2

Mudjâhid sade:

“Det vill säga glöder.”

´Umar bin ´Abdil-´Azîz läste en natt kapitlet “al-Layl”. När han kom fram till “Jag varnar er därför för en Eld som flammar högt”, började han gråta och kunde inte fortsätta. Därefter läste han det från början till dess att han kom fram till samma vers. Återigen klarade han inte av att läsa den. Han gjorde samma sak två tre gånger. Därefter läste han i stället ett annat kapitel.

1 17:97

2 92:14