Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/172)

Allâh (´azza wa djall) sade:

فَخَلَفَ مِن بَعْدِهِمْ خَلْفٌ أَضَاعُوا الصَّلَاةَ وَاتَّبَعُوا الشَّهَوَاتِ فَسَوْفَ يَلْقَوْنَ غَيًّا

”Men efter dem kom människor av sämre halt. De lät bönen falla i glömska och gick dit deras passioner drev dem; de skall drabbas av bitter besvikelse.”1

Ibn Abî Nadjîh berättade att Mudjâhid sade:

”Det vill säga i samband med Apokalypsen och då Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfunds rättfärdiga är döda. Då kommer de att ha samlag med varandra på gatorna.”

Ibn Djuraydj återberättade samma sak från Mudjâhid. Djâbir al-Dju´fî återberättade Mudjâhid, ´Ikrimah och ´Atâ’ bin Abî Rabâh som sade:

”De tillhör detta samfund.”

Det vill säga innan Apokalypsen.

Ibn Djarîr sade: al-Hârith berättade för mig: al-Hasan al-Ashyab berättade för oss: Sharîk berättade för oss, från Ibrâhîm bin Muhâdjir, från Mudjâhid som sade:

”De är från detta samfund. De uppför sig som boskap och åsnor på vägarna. De varken bävar för Allâh som är ovanför himlen eller skäms för människorna som är på jorden.”