Hedningens mörker

Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Grunden till varje tjänares och levande varelses bestående goda och lycka är deras fulländade liv och ljus. Liv och ljus är hela godhetens beståndsdel. Allâh (ta´âlâ) sade:

أَوَ مَن كَانَ مَيْتًا فَأَحْيَيْنَاهُ وَجَعَلْنَا لَهُ نُورًا يَمْشِي بِهِ فِي النَّاسِ كَمَن مَّثَلُهُ فِي الظُّلُمَاتِ لَيْسَ بِخَارِجٍ مِّنْهَا

”Är då den som var [andligen] död och som Vi väckte till liv och skänkte ljus, med vars hjälp han kan finna sin väg bland människorna, att likställa med den som [omges av] djupt mörker varifrån han inte kan komma ut?””1

Det vill säga som personen som är i ett djupt mörker varifrån han inte kan komma ut. Det enda sättet är tron. Så länge han inte har tron kommer han aldrig att lämna mörkren. Det spelar ingen roll vad han är för något, om han så skulle vara utbildad, lärd, uppfinningsrik, examinerad från högre studier och ha jordiska begrepp. Han är fortfarande i ett mörker. Alla otrogna befinner sig i mörker. Alla otrogna inklusive dem som har en skrift och dem som inte har en skrift. Alla befinner sig i mörker.

Angående de troende, befinner de sig i ljus och liv.

16:122