Havets frukter

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (2/66-67)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

أُحِلَّ لَكُمْ صَيْدُ الْبَحْرِ وَطَعَامُهُ مَتَاعًا لَّكُمْ وَلِلسَّيَّارَةِ

“Det som fiske i hav kan ge och allt ätligt som kan hämtas därifrån är tillåtet för er, till nytta och glädje för er och för dem som befinner sig på resa.”1

Vissa djur lever bara i vatten. Enligt somliga lärde, däribland Abû Hanîfah, är alla självdöda djur av det slaget, frånsett fiskar, förbjudna att äta. Andra lärde menar att alla självdöda vattendjur är lovliga, ty alla betraktas som fiskar ehuru deras utseenden varierar. Silurus är ett sådant exempel då den liknar en orm. Dock råder det samstämmighet om dess lovlighet. Den åsikten delade bland andra ´Umar, Abû Bakr, Ibn ´Abbâs, Zayd bin Thâbit och Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anhum). Samma sak sade Shurayh, al-Hasan, ´Atâ’, Mâlik och tillsynes även ash-Shâfi´îs rättsskola. Åter andra lärde menar att det sjödjur vars motsvarighet på land är lovligt att äta, får även ätas om det påträffas dött i vatten. Ett exempel på ett sådant djur är sjökon. Och det sjödjur vars motsvarighet på land är olovligt att äta, får inte heller ätas om det påträffas dött i vatten. Några exempel på sådana djur är sjöhunden, sjögrisen och sjöåsnan. al-Awzâ’î sade:

“Allt som lever i vatten får ätas.” Det sades: “Krokodil också?” Han svarade: “Ja.”

ash-Sha´bî sade:

“Om min familj hade ätit grodor skulle jag bjudit dem på grodor.”

Sufyân ath-Thawrî sade:

“Jag hoppas att kräftor är harmlösa.”

Tillsynes utgör versen ett bevis för de som anser att allt som lever i vatten får ätas. Detsamma gäller hadîthen:

”Dess vatten är renande och dess döda djur är lovliga.”2

15:96

2Abû Dâwûd (83), at-Tirmidhî (69), an-Nasâ’î (59), Ibn Mâdjah (386), Ibn Abî Shaybah (1/131), Ibn Khuzaymah (111), Mâlik (43), ash-Shâfi´î i ”al-Musnad” (1/7) och Ahmad (14594). Ibn Hadjar sade:

“Den autentiseras av Ibn Khuzaymah, at-Tirmidhî, Mâlik, ash-Shâfi´î och Ahmad.” (Bulûgh-ul-Marâm (1))