Här gör vi Tabdî´ och här gör vi inte

Ibn ´Abbâs berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Jag såg min Herre; lockig, skägglös och iklädd grön mantel.”1

Rapporteringen är svag och går emot det autentiska. Den är inte i enlighet med al-Bukhârîs och Muslims villkor. Även om återberättarna inte är beskyllda för lögn, så är de inte heller skyddade mot fel och glömska. I början står det:

Jag såg min Herre…”

Han sade inte att det var en dröm. Bland dem som anser att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg sin Herre under Himmelsfärden argumenterar med hadîthens bokstavliga skildring. Det är dock bevisat att beskådningen ägde aldrig rum, även om den var möjlig. Således spekulerar vi inte i sakfrågan. Till en persons goda islam hör att han inte går in i något som inte angår honom. Det är svårt att dementera eller bekräfta detta. Det är sundast att vara passiv och Allâh vet bättre. Vi anammar det som är bekräftat och fördömer varken dem som säger att vår profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg sin Herre i detta liv eller dementerar det. Istället säger vi att Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vet bättre.

Däremot fördömer vi och gör Tabdî´ på den som dementerar beskådningen i nästa liv. Ty den beskådningen har bekräftats av mångfaldiga bevis.

1Kitâb-ul-Asmâ’ was-Sifât, sid. 444