Handlingar hör till tron

Följeslagarna, efterföljarna och Sunnahs lärda är enade om att handlingarna hör till tron. Han (ta´âlâ) sade:

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ اللّهُ وَجِلَتْ قُلُوبُهُمْ وَإِذَا تُلِيَتْ عَلَيْهِمْ آيَاتُهُ زَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَعَلَى رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلاَةَ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

“”Troende är enbart de som bävar i sina hjärtan då de hör Allâhs namn nämnas, och när Hans budskap läses upp, tillväxer de i tron, och som litar helt till sin Herre, de som förrättar bönen och ger av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning; – dessa är verkligt sanna troende.””[1]

Därmed förklarade Han samtliga handlingar utgöra tron. De sade:

“”Tron är tal, handling och troslära.Den stiger via goda handlingar och sjunker via dåliga handlingar.””

Detta bevisas med Qur’ânen som fastställde att den stiger. Likaså bevisas dess reducering med hadîthen i vilken profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beskrev kvinnorna.

´Â’ishah berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sagt:

“”Till de troende som innehar den fullkomligaste tron, hör de som har den bästa karaktären och är vänligast mot sina familjer.””

Abû Umâmah berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sagt:

“”Den som älskar för Allâhs sak, hatar för Allâhs sak, ger för Allâhs sak och håller tillbaka för Allâhs sak, har en fullkomlig tro.””

´Umar bin ´Abdil-´Azîz skrev till ´Adiyy bin ´Adiyy:

“”Tron består av åläggningar, föreskrifter, tillämpningar av straff och rekommendationer. Den som fullbordar dem, har fullbordat sin tro, och den som inte har fullbordat dem, har inte fullbordat sin tro. Om jag lever länge nog, skall jag visa er dem så att ni kan utföra dem. Och om jag dör, hungrar jag inte efter att göra er sällskap.””

Dessutom är de enade om att människorna skiljer sig åt i tron. Ibn Abî Mulaykah sade:

“”Jag träffade trettio av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. Alla fruktade de hyckleri. Ingen av dem sade att de hade Djibrîls och Mîkâ’ils tro.””

Mu´âdh sade:

””Sitt med oss och låt oss tro en stund.””

De föraktade att man säger:

“”Jag är en sann troende.””

I stället skall personen säga:

””Jag är troende.””

Det är även tillåtet att säga:

“”Jag är troende om Allâh vill.””

Detta säger man däremot inte för att man tvivlar på sin tro, utan för att man fruktar ett dåligt slut och för att Allâh (ta´âlâ) har dolt den kunskapen för honom. Lycka och olycka baseras på det Allâh vet om Sin tjänare. Tjänaren går bort utmed denna kunskap och inte utmed det han vet om sig själv. Förbehållet berör framtiden och dolda frågor, inte dåtiden och klara frågor. Språkligt sätt är det inte tillåtet att säga ”Jag har ätit om Allâh vill” och ”Jag har druckit om Allâh vill” om man vet att man har gjort det. Däremot är tillåtet att säga ””Jag kommer att dricka och äta om Allâh vill””.

Om personen väljer att säga att han är troende utan att undanta, anses det vara tillåtet, ty han tror på Allâh, Hans änglar, skrifter och sändebud, och tvivlar inte på dem.

Sufyân ath-Thawrî sade:

“”Den som föraktar att säga ””Jag är troende om Allâh vill””, anser vi vara Murdji’î.”

Han sade också:

“”Vi skiljer oss från Murdji’ah i tre frågor. De säger att Îmân är tal utan handling, medan vi säger att det är tal och handling. De säger att Îmân varken stiger eller sjunker, medan vi säger att den stiger och sjunker. De säger att de är troende hos Allâh, medan vi säger att vi är troende via bekräftelsen.””


[1] 8:2-3.