Om du säger att hand kan betyda gåva och styrka enligt det arabiska språket, så stämmer det. Vi är inte okunnigare än du om det. Dock bevisar talets sammanhang förklaringen så att vi inte behöver din förklaring.

Om en person säger: ”Han har en hand hos mig som jag gottgör honom för” vet alla språkkunniga människor att det inte betyder att talaren har en frånskild och upphängd hand hos sig. Det betyder att han har gjort talaren en favör som han tackar honom för.

Detsamma gäller om en person säger: ”Han är min högra hand.” Vi vet ju att han syftar på att han hjälper och stödjer honom.

Men om han skulle säga: ”Han slog mig med sin hand, gav mig en sak med sin hand och skrev till mig med sin hand” kan det omöjligt betyda att han slog honom med sin gåva. Alla språkkunniga vet att han syftar på en hand som slår, skriver och ger och inte en gåva. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَاذْكُرْ عِبَادَنَا إبْرَاهِيمَ وَإِسْحَقَ وَيَعْقُوبَ أُوْلِي الْأَيْدِي وَالْأَبْصَارِ

”Och minns Våra tjänare Ibrâhîm och Ishâq och Ya´qûb som hade händer och syner.”1

Det vill säga att de var klarsynta och insiktsfulla inom Allâhs religion. Alla människor har ju händer och syner. När Allâh särskiljer dessa profeter med händer och syner vet man att Han inte syftar på händer som slår och skriver, ty alla människor har de kroppsdelarna. Det är inte tillåtet att tala om de egenskapsrelaterade verserna och hadîtherna, negera deras likheter eller tro på dem utan att de är överensstämmande med det arabiska språkets sammanhang och fordringar.