Hanâbilahs strävhet är inte ny

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Yahyâ al-Mu´allimî (d. 1386)

at-Tankîl bi mâ fî Ta’nîb al-Kawtharî min al-Abâtîl (1/128)

På den tiden varnade Hanâbilah med all rätt för alla som kallades för ‘Ash´arî’ eller ‘Mu´tazilî’. De varnade till och med för Hanafiyyah, Mâlikiyyah och Shâfi´iyyah för att innovationer var utspridda bland dem. Många Hanâbilah lade stor vikt vid varningar för individer som de varnade för. Om sådana individer var kända för att återberätta hadîther tog de knappast hadîther från dem, än mindre några andra ämnen. Om de såg en Hanbalî studera under en Hanafî, Mâlikî eller Shâfi´î, förargades de på honom. Ibn-ul-Djawzî själv citerade Abûl-Wafâ’ bin ´Aqîl al-Hanbalî som sade:

Mina kollegor bland Hanâbilah ville att jag skulle bojkotta flera lärde, men jag tyckte att det hindrade mig från nyttig kunskap.”1

1al-Muntadham (9/213). Imâm adh-Dhahabî (rahimahullâh) sade:

”De förbjöd honom att sitta med Mu´tazilah. Han lyssnade inte, föll i deras fälla och vågade sig på att förvränga texterna i Qur’ânen och Sunnah. Vi ber Allâh om sundhet.” (Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (19/447)) (a.ö.)