Han ursäktar inte Ibn Taymiyyah

Må Allâh benåda personen som talar vetenskapligt om de lärde, förtiger dem ömt, granskar deras uttalanden lugnt och sansat och förstår dem för att sedermera be om förlåtelse för dem och slutligen ursäkta dem. Annars vet han inte och inte heller vet han att han inte vet. För om du ursäktar de stora imamerna för deras problematiska fel men inte Ibn Taymiyyah för hans enstaka fel så har du bara erkänt att du är lustfylld och partisk.

Och om du inte ursäktar honom för att du anser att han var otrogen och fiende till Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), så kommer en massa lärda och religiösa vittna för att han var känd för att vara troende som slog vakt om bönerna, tvagningen och fastan i Ramadhân. Han tog religionens föreskrifter på fullaste allvar. Han var ingen person som missuppfattade – han var extremt smart – och inte heller var han en person som inte visste – han var ett hav av kunskap. Han tog inte religionen på skoj och inte heller var han ensam om en åsikt på grund av lust. Han sade inget av en slump – han argumenterade med Qur’ânen, Sunnah och analogi, bevisade och debatterade. Han var precis som de tidigare imamerna; han får en belöning för sitt fel och två belöningar för sina rätt.

De som däremot ska fördömas och hatas är antingen personen som ger utslag utifrån sin lust och lägger inte fram några argument eller också personen som talar okunnigt och inte förmår citera. Vi ber Allâh skydda oss mot lust och ignorans.