Han hör allt, vet allt

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَإِمَّا يَنزَغَنَّكَ مِنَ الشَّيْطَانِ نَزْغٌ فَاسْتَعِذْ بِاللَّهِ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ

”Om Djävulen förleder dig [till vrede], be då Allâh beskydda dig; Han är Den hörande, Den vetande!”1

I den här versen intygar och understryker Han med (إن) ,(هو) och (ال). I kapitlet ”al-A´râf” sade Han:

وَإِمَّا يَنزَغَنَّكَ مِنَ الشَّيْطَانِ نَزْغٌ فَاسْتَعِذْ بِاللّهِ إِنَّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

”Och om Djävulen får din [vrede] att blossa upp, be då Allâh beskydda dig; Han är hörande, vetande.”2

Visheten bakom det – och Allâh vet bättre – är att när Han endast nämnde namnen utan att intyga dem, så var det för att bekräfta de egenskaper som krävs för att be Honom om skydd, nämligen att Han hör och vet. Han hör dig när du ber Honom om skydd och bönhör dig, Han vet vem du ber skydd mot och skyddar dig. Att höra den som ber om skydd och veta vem skyddet bes mot är tillräckligt för att be Honom om skydd. Denna betydelse täcker båda verserna.

Versen i ”Fussilat” nämns dock på ett intygande, bestämt och specifikt sätt eftersom Han dessförinnan hade fördömt dem som tvivlade på att Han verkligen hörde och visste vad de sade. al-Bukhârî och Muslim rapporterade via Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”Tre personer samlades vid Ka´bah. Antingen var två från Quraysh och en från Tâ’if eller också tvärtom. De var feta och hade inte mycket förståelse i sina hjärtan. De sade: ”Tror ni att Allâh hör vad vi säger?” En av dem sade: ”Han hör om vi talar högt men inte om vi talar tyst.” En annan sade: ”Om Han hör något så hör Han även allt.” Då uppenbarade Allâh (´azza wa djall):

وَمَا كُنتُمْ تَسْتَتِرُونَ أَنْ يَشْهَدَ عَلَيْكُمْ سَمْعُكُمْ وَلَا أَبْصَارُكُمْ وَلَا جُلُودُكُمْ وَلَكِن ظَنَنتُمْ أَنَّ اللَّهَ لَا يَعْلَمُ كَثِيرًا مِّمَّا تَعْمَلُونَ وَذَلِكُمْ ظَنُّكُمُ الَّذِي ظَنَنتُم بِرَبِّكُمْ أَرْدَاكُمْ فَأَصْبَحْتُم مِّنْ الْخَاسِرِينَ

”Men ni försökte aldrig dölja [era förehavanden] för att era öron, era ögon och er hud inte skulle kunna vittna mot er, och ni trodde att Allâh inte kände till vad ni gjorde. Dessa tankar, som ni tänkte om er Herre, har blivit er undergång; och nu hör ni till förlorarna.”34

Därefter kom intygandet när Han sade:

إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ

”Han är Den hörande, Den vetande!”

Det vill säga att endast Han har förmågan att höra allt och veta allt. Det är inte alls såsom Hans okunniga fiender tror att Han inte hör när de talar tyst och är okunnig om många av deras handlingar.

141:36

27:200

341:22-23

4al-Bukhârî (4817) och Muslim (2775).