Ha inte honom som vän

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/419-420)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade om den orättfärdiges ångerfullhet på Domedagen::

يَا وَيْلَتَى لَيْتَنِي لَمْ أَتَّخِذْ فُلَانًا خَلِيلًا لَقَدْ أَضَلَّنِي عَنِ الذِّكْرِ بَعْدَ إِذْ جَاءنِي وَكَانَ الشَّيْطَانُ لِلْإِنسَانِ خَذُولًا

“Nu är jag förlorad! Om jag ändå hade avstått från vänskapen med den mannen! Han ledde mig på avvägar, när Påminnelsen redan hade nått mig.” Djävulen leder människan vilse och tar därefter sin hand ifrån henne.”1

Allâh (ta´âlâ) underrättar om den orättfärdiges ångerfullhet efter att denne avvikit från sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) väg och den klara och otvetydiga sanning som han förkunnat från Allâh till förmån för andra vägar. På Domedagen kommer denne att ångra sig, om än till ingen nytta. Förtvivlat kommer han att bita sig i händerna. Oavsett om denna vers uppenbarades i samband med ´Uqbah bin Abî Mu´ayt eller andra olyckliga människor, är den generell och gäller alla orättfärdiga människor. På Domedagen kommer alla orättfärdiga att ångra sig ytterst mycket och bita sig i händerna sägande:

يَا لَيْتَنِي اتَّخَذْتُ مَعَ الرَّسُولِ سَبِيلًا يَا وَيْلَتَى لَيْتَنِي لَمْ أَتَّخِذْ فُلَانًا خَلِيلًا لَقَدْ أَضَلَّنِي عَنِ الذِّكْرِ بَعْدَ إِذْ جَاءنِي

Om jag ändå hade följt sändebudets väg! Nu är jag förlorad! Om jag ändå hade avstått från vänskapen med den mannen! Han ledde mig på avvägar, när Påminnelsen redan hade nått mig.”2

Det vill säga de kallare till villfarelse som avledde honom från vägledningen till förmån för villfarelse, oavsett om versen handlar om Umayyah bin Khalaf, hans broder Ubayy bin Khalaf eller någon annan.

125:28-29

225:27-28