Publicerad: 2005-01-09
Talare: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh Bâz
Källa: Tidskriften “al-Balâgh (1015)”

Fråga: Är grunden i äktenskap att man utövar månggifte eller endast håller sig till en fru?

Svar: Grunden är att det är föreskrivet med månggifte för den som förmår det och inte fruktar orättvisa, eftersom denna handling består av många fördelar. Den innebär kyskhet för mannen, kyskhet för kvinnorna och bra behandling av dem. Det Muslimska samfundet blir större och de som endast dyrkar Allâh blir fler och fler. Beviset till detta är Hans (ta´âlâ) ord:

وَإِنْ خِفْتُمْ أَلاَّ تُقْسِطُواْ فِي الْيَتَامَى فَانكِحُواْ مَا طَابَ لَكُم مِّنَ النِّسَاء مَثْنَى وَثُلاَثَ وَرُبَاعَ فَإِنْ خِفْتُمْ أَلاَّ تَعْدِلُواْ فَوَاحِدَةً أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ ذَلِكَ أَدْنَى أَلاَّ تَعُولُواْ

“”Om ni är rädda att ni inte kan behandla de faderlösa med rättvisa, tag då andra kvinnor som är goda för er till hustrur – två eller tre eller fyra; men [begränsa er till] en enda eller någon av dem som er högra hand besitter, om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika. Detta gör det lättare för er att undvika orättvisa.”” [1]

Likaså gifte sig profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam) med fler än en och Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) säger:

لَقَدْ كَانَ لَكُمْ فِي رَسُولِ اللَّهِ أُسْوَةٌ حَسَنَةٌ لِّمَن كَانَ يَرْجُو اللَّهَ وَالْيَوْمَ الْآخِرَ وَذَكَرَ اللَّهَ كَثِيرًا

“”I Allâhs sändebud har ni ett gott föredöme för alla som ser fram emot Allâh och den Yttersta dagen och som ständigt har Allâh för ögonen.”” [2]

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade när några följeslagare hade sagt att de inte tänker äta kött, endast förrätta bönen på natten utan att sova, fasta utan att äta och inte gifta sig:

“”Vad gäller mig, fastar jag och jag bryter fastan, jag ber och jag sover, jag äter kött och jag gifter mig med kvinnor. Den som då vänder min Sunnah ryggen är inte från mig.”[3]

Detta väldiga uttal härrörande från honom omfattar en fru och flera fruar – och Allâh är den som leder till framgång.

[1] 4:3.

[2] 33:21.

[3] al-Bukhârî (5063)