Grannarnas företrädesrätt

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Bahdjat-ul-Abrâr, sid. 127-128

Djâbir bin ´Abdillâh (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bestämde företrädesrätt inom allt som är odelbart. När det finns gränser och utsatta vägar upphör företrädesrätten.”1

De lärde har delade åsikter om grannarnas företrädesrätt sinsemellan om de har gemensam äganderätt om exempelvis en väg, en brunn och liknande. Vissa säger att grannen måste ha företrädesrätt i detta fall. Deras argument är att deras gemensamma äganderätt är som alla annan gemensam äganderätt och att nackdelarna med utebliven företrädesrätt här är som nackdelarna med utebliven företrädesrätt där. Denna åsikt stöds av bevisen.

Andra lärde anser att grannen saknar företrädesrätt. Den åsikten är Imâm Ahmads kända åsikt.

Vissa lärde anser att grannen har företrädesrätt i alla fall, än mer i detta fall. Denna åsikt har Imâm Abû Hanîfah.

1al-Bukhârî (2213) och Muslim (1608).