Gör inte dåliga människor än värre

ad-Dahlawî sade:

”Det är obligatoriskt att påbjuda det goda och förbjuda det onda förutsatt att det inte leder till prövningar och att man förmodar att ens ord godtas.”

Annars är det bättre att vara tyst. Hâfidh Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Förbud av det onda delas upp i fyra faser:

1 – Det onda försvinner och ersätts med dess motsats.

2 – Det onda minskar ehuru det inte försvinner helt.

3 – Det onda ersätts med samma sak.

4 – Det onda blir värre.

De två första faserna är föreskrivna. Den tredje får det göras Idjtihâd om. Den fjärde är förbjuden.

Så om du ser en grupp syndare spela schack så är det okunnigt och obildat att fördöma dem för det om du inte får dem till något som älskas av Allâh och Hans sändebud såsom bågskytte och ridning. Om du ser syndare sitta tillsammans och ägna sig åt nonsens eller spel eller lyssna till gråt och applåder, så är det korrekt att få dem till att dyrka Allâh. Annars är det bättre att låta dem göra det de gör än att de går över till något som är än värre. Så om du ser en person läsa roliga historier och dylikt och befarar att han börjar läsa Ahl-ul-Bid´a wadh-Dhalâls böcker om du fördömer honom för det, så skall du låta honom läsa roliga historier. Jag hörde Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) säga:

”På mongolernas tid passerade jag och mina vänner ett gäng mongoler som drack sprit. En av mina vänner fördömde dem för det varpå jag fördömde honom och sade: ”Spriten har förbjudits för att den lockar från Allâh och bönen. När dessa människor dricker sprit distraheras de från att döda människor och tillfångata kvinnor och barn och plundra dem. Låt dem vara.”

Så står det i ”I´lâm-ul-Muwaqqi´în”1.

1I´lâm-ul-Muwaqqi´în (3/12-13).