Godkänd handling, underkänd handling

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/732)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَنْ أَحْسَنُ دِينًا مِّمَّنْ أَسْلَمَ وَجْهَهُ لله وَهُوَ مُحْسِنٌ واتَّبَعَ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا

Vem uppfyller religionens krav bättre än den som i allt underordnar sig Allâh, som gör det goda och det rätta och följer Ibrâhîms rena, ursprungliga tro?”1

Det vill säga uppriktigt dyrkar sin Herre (´azza wa djall) och handlar utav tro och i hopp om belöning.

وَهُوَ مُحْسِنٌ

… som gör det goda och det rätta…”

Det vill säga handlar utifrån det som Allâh har föreskrivit för honom och den vägledning och sanna religion som Han har sänt Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med. En handling godtas inte så länge den inte uppfyller dessa två villkor. Den ska alltså vara uppriktig och rätt. Uppriktig är den när den tillägnas Allâh allena, rätt är den när den stämmer överens med föreskriften. På så sätt är handlingen accepterad ytligt sett till dess rättelse efter föreskriften, och innerligt sett till dess uppriktighet. När en handling saknar något av dessa två villkor ogiltigförklaras den; när den saknar uppriktighet är dess handlare hycklare som handlar för ryktets skull, och när den saknar rättelse är dess handlare vilsen och ignorant. Och när båda villkoren kombineras tillhör handlingen de troendes handlingar som accepteras och stryker synder. Därför sade Allâh (ta´âlâ):

واتَّبَعَ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا

… och följer Ibrâhîms rena, ursprungliga tro?”

Det vill säga Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans anhängare fram till Domedagen. Som Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّ أَوْلَى النَّاسِ بِإِبْرَاهِيمَ لَلَّذِينَ اتَّبَعُوهُ وَهَذَا النَّبِيُّ وَالَّذِينَ آمَنُواْ وَاللّهُ وَلِيُّ الْمُؤْمِنِينَ

De människor som står Ibrâhîm närmast är helt visst de som följer hans exempel, såsom denne profet och de som tror. Och Allâh är de troendes Beskyddare.”2

ثُمَّ أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ أَنِ اتَّبِعْ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا وَمَا كَانَ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”Och tiden kom då Vi uppenbarade för dig att följa Ibrâhîm i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en avgudadyrkare.”3

Hans rena, ursprungliga tro åsyftar att han avvek avsiktligt från avguderi. Med andra ord undvek han avguderi insiktsfullt och anammade sanningen till fullo – ingen kunde avleda eller hindra honom från den.

14:125

23:68

316:123