Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh accepterar ingens bön efter att hans tvagning har brutits förrän han tvår sig.”1

Det bevisar att den som råkar be utan tvagning måste be om bönen, ty hadîthen är allmän. Även om han skulle belönas för sin bön och all dess dyrkelse, måste han be ånyo för att rena sitt samvete. Det gäller däremot inte den tvådde som råkar be med orenhet på kropp eller kläder. Enligt den korrekta åsikten ska han inte upprepa bönen. Skillnaden är att rening är en handling som endast renar dyrkarens samvete då den uppfylls. Undviken orenhet handlar dock om att undvika förbud; en människa som oskäligt faller i ett förbud behöver inte repetera sin handling.