Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 231-234

Det finns flera fördelar med att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) givmildhet steg mångfaldigt under Ramadhân.

En av dem är den ädla tiden och den mångfaldiga belöningen däri.

En annan är att man hjälper den som fastar, förrättar bönen under natten och påminner sig själv om Allâh med deras lydnad. Sålunda får personen samma belöning som den personen. Zayd bin Khâlid berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Den som förser den fastande med något att bryta fastan med kommer att få samma belöning som honom utan att någonting sjunker från den fastandes belöning.”1

En annan är att Ramadhân är månaden då Allâh behandlar Sina tjänare med nåd, förlåtelse och frigivning från Elden. Detta gäller särskilt under Allmaktens natt. Allâh (ta´âlâ) förbarmar Sig över Sina barmhärtiga tjänare. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Allâh förbarmar Sig endast över Sina barmhärtiga tjänare.”

Den som då behandlar Allâhs tjänare givmilt kommer att få samma behandling av Allâh med gåvor och favörer och belöning för samma handling.

En annan är att kombinationen mellan fasta och välgörenhet leder till paradiset. ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“I paradiset finns det rum vilkas utsida syns från deras insida och vilkas insida syns från deras utsida.” De sade: “Vem är de till, Allâhs sändebud?” Han sade: “Till den som talar ett vackert tal och ger föda och fastar regelbundet och förrättar bönen under natten när människorna sover.”

Alla dessa egenskaper förekommer under Ramadhân. Den troende fastar, förrättar bönen under natten, skänker välgörenhet och talar ett vackert tal, ty det är inte tillåtet för den fastande att tala nonsens och oanständighet under månaden. Samtidigt leder fastan, bönen och välgörenheten sina utövare till Allâh (´azza wa djall). Vissa av Salaf sade:

“Bönen leder sin utövare till halva vägen. Fastan leder honom till Konungens dörr. Välgörenheten tar honom i handen och låter honom komma in till Konungen.”

Muslim rapporterade i sin “as-Sahîh” från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallâ) sade:

“Vem av er vaknade fastande idag?” Abû Bakr sade: “Jag.” Han sade: “Vem följde begravningståget idag?” Abû Bakr sade: “Jag.” Han sade: “Vem har skänkt välgörenhet?” Abû Bakr sade: “Jag.” Han sade: “Vem av er har besökt den sjuke?” Abû Bakr sade: “Jag.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): “De enas inte i en person utan att han får träda in i paradiset.”

En annan är att kombinationen mellan fasta och välgörenhet är det effektivaste sättet för att stryka bort synder och undvika helvetet. Detta gäller i synnerhet i fall man lägger till Allmaktens natt. Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Fastan är ett skydd.”

I en annan rapportering sägs det:

“Ert skydd från Elden är som ert skydd från striden.”

Mu´âdh bin Djabal berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Välgörenhet släcker synder på samma sätt som vatten släcker elden. Detsamma gäller mannens bön mitt på natten.”

Det vill säga att även den stryker bort synder, vilket nämns uttryckligen i Imâm Ahmads rapportering.

I den autentiska hadîthen sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

“Undvik Elden även om det är med en halv dadel.”

Abûd-Dardâ’ brukade säga:

“Förrätta två Rak´ât under nattens mörker för gravarnas mörker. Fasta en fruktansvärt varm dag för hettan på Uppståndelsens dag. Skänk välgörenhet för den Svåra dagens ondska.”

En annan är att fastan måste bestå av fel och brister och för att fastan skall stryka bort synder, krävs det att det som skall undvikas verkligen undviks. Detta uppfylls dock inte ordentligt i de flesta fastarna. Därför är det förbjudet att säga:

“Jag har fastat hela Ramadhân. Jag har förrättat bönen under samtliga dess nätter.”

Denna välgörenhet kompenserar felen och bristerna i fastan. Således är det obligatoriskt att betala Zakât-ul-Fitr mot slutet av Ramadhân som renar fastaren från nonsens och oanständigheter. Fastan och välgörenhet spelar en roll i soning av eder, förbud under Ihrâm och samlag under Ramadhân. Därför lät Allâh (´azza wa djall) muslimerna själva välja i början mellan fastan och att ge mat till fattiga till dess att det avskaffades. Därefter förblev mat till fattiga endast för de gamla som inte klarade av att fasta.

En annan är det ash-Shâfi´î (radhiya Allâhu ´anh) sade:

“Jag tycker om att man är extra givmild i Ramadhân för att rätta sig efter Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och för att människorna är i behov av sin välfärd och för att många människor är upptagna med att fasta i stället för att tjäna sitt levebröd.”

Detsamma sade al-Qâdhî Abû Ya´lâ och andra bland våra kollegor.