Giltiga svordomar

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/201)

Allâh (´azza wa djall) sade:

لاَّ يُؤَاخِذُكُمُ اللّهُ بِاللَّغْوِ فِيَ أَيْمَانِكُمْ وَلَكِن يُؤَاخِذُكُم بِمَا كَسَبَتْ قُلُوبُكُمْ وَاللّهُ غَفُورٌ حَلِيمٌ

”Allâh bestraffar er inte för obetänksamma eder, men Han ställer er till svars för era hjärtans anskaffningar. Allâh är förlåtande och överseende.”1

Det vill säga att Han ställer er till svars för era beslutsamma och avsiktliga svordomar. Hjärtats anskaffning är dess slutsats och avsikt.

وَاللّهُ غَفُورٌ حَلِيمٌ

“Allâh är förlåtande och överseende.”

Därtill är inga svordomar giltiga så länge de inte svärs vid Allâh, Hans namn eller Hans egenskaper. Exempel på svordom vid Allâh är:

“Jag svär vid Honom som jag dyrkar, Jag svär vid Honom som jag ber för, Jag svär vid Honom i Vars hand min själ är.”

Exempel på svordom vid Allâhs namn är:

“Jag svär vid den Nåderike.”

Exempel på svordom vid Allâhs egenskap är:

“Vid Allâhs makt, vid Allâhs storhet, vid Allâhs majestät, vid Allâhs förmåga.”

Den som svär på ovannämnda sätt om något han tänker göra i framtiden och inte gör det, måste sona. Och om han svär felaktigt vid något som har eller inte har varit, så är svordomen ogiltig förutsagt att han hade vetskap om sakfrågan i samband med svordomen. Det till trots är synden stor och måste enligt vissa lärde, däribland ash-Shâfi´î, sonas till skillnad från andra lärde. Den andra åsikten delar Hanafiyyah.

12:225