Giftermål utan bestämd brudgåva

Allâh (´azza wa djall) sade:

لاَّ جُنَاحَ عَلَيْكُمْ إِن طَلَّقْتُمُ النِّسَاء مَا لَمْ تَمَسُّوهُنُّ أَوْ تَفْرِضُواْ لَهُنَّ فَرِيضَةً وَمَتِّعُوهُنَّ عَلَى الْمُوسِعِ قَدَرُهُ وَعَلَى الْمُقْتِرِ قَدْرُهُ مَتَاعًا بِالْمَعْرُوفِ حَقًّا عَلَى الْمُحْسِنِينَ

”Ni gör ingenting klandervärt om ni skiljer er från en kvinna, om ni ännu inte har rört henne och inte heller bundit er för brudgåvan. Men ge henne skälig ersättning – den förmögne vad han förmår och den som lever i små omständigheter vad han förmår. Detta är en plikt för dem som vill göra det goda och det rätta.”1

Den här versen berör kvinnan som blir skild innan brudgåvan bestäms och enrum. Versen bevisar att det är tillåtet att gifta sig utan att bestämma brudgåvan. Den bevisar också att det är obligatoriskt att ge den frånskilda kvinnan en gåva. Allâh sade:

وَمَتِّعُوهُنَّ

”Men ge henne skälig ersättning…”

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Den högsta gåvan är en betjänt och den mellersta är silver och den lägsta är kläder.”

ash-Shâfi´î sade:

”Det är fint att ge mellan tjugo till trettio silvermynt.”

I helhet är det makthavaren som tar hand om det och bestämmer hur mycket var och en skall ge. Shurayh sade:

”Befallningen här står får råd och rekommendation och inte plikt.”

Alla andra lärda säger att det är obligatoriskt. ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) sade till och med att alla frånskilda kvinnor måste få en gåva.

12:236