Gifta bröder bor i samma hus

Fråga: Är det tillåtet för biologiska bröder att bo tillsammans med sina fruar i samma hus?

Svar: Om syftet med frågan är om gifta bröder får bo i samma hus samtidigt som de inte klarar av att skydda sig själva eller sina fruar mot synder, så är det inte tillåtet för dem att bo tillsammans. Detta gäller framför allt att kvinnorna är svagare än männen och att de ofta besväras av svågerns närvaro. De besväras av att täcka sig så fort svågern är i hemmet. Om det inte går att praktisera så är det inte tillåtet. Det hamnar under principen som förbjuder allt som leder till synder. Det är en viktig princip i islam. Följaktligen är det inte tillåtet för dessa bröder att bo tillsammans. Det enda undantaget är vid nödfall tillsammans med en mycket stor vikt vid att undvika synder. Exempel på dem är att svägerskan blottar exempelvis håret eller halsen. Värre än så är att de är i enrum som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om:

”En man är inte ensam med en kvinna utan att Satan är den tredje.”1

Det vill säga en kvinna som inte är hans Mahram. Det betyder att Satan intalar dem tankar för att få dem att synda. Därför är det förbjudet att vara i enrum med svägerskan. Allt detta för att förhindra synder. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vid ett tillfälle förbjöd detta enrum, blev han frågad om Hamû. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Hamû är döden.”

De lärda har delade åsikter om ordet ”Hamû”. Vissa säger att det står för makens släktingar. Andra säger att det står för makans släktingar däribland hennes fader. Hadîthen är alltså i ett förebyggande syfte och berör till och med hennes misstänkta Mahârim. Idag hör vi talas om tragiska händelser som vi inte alls kan föreställa oss. Dock har det hänt att syskon har incest och kanske till och med fadern och dottern. Om denne Hamû är misstänkt, så är det inte tillåtet att bana vägen för detta enrum ehuru det handlar om två Mahârim. Som sammanfattning måste alla muslimer göra allt för att inte falla i synder.

1at-Tirmidhî (1171).