Fullmakt i handel

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, sid. 38

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) berättade att ynglingarna sade:

فَابْعَثُوا أَحَدَكُم بِوَرِقِكُمْ هَذِهِ إِلَى الْمَدِينَةِ فَلْيَنظُرْ أَيُّهَا أَزْكَى طَعَامًا فَلْيَأْتِكُم بِرِزْقٍ مِّنْهُ

Låt nu en av er ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt er försörjning från den…”1

Enligt versen är det tillåtet med fullmakt i handel, både när det kommer till att köpa och sälja. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gav fullmakt till en följeslagare för att köpa ett offerdjur och gav ett guldmynt till honom för det. Dock köpte följeslagaren två lamm för pengarna varpå han sålde ett och återvände med både ett lamm och ett guldmynt. Följaktligen bad profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Allâh välsigna hans handel. Efteråt kunde samme följeslagare köpa sand och ändå vinna på den2.

De lärde säger att hadithen bevisar att den fullmäktige får handla på eget initiativ med någon annans pengar om han vet att ägaren vet om det och godkänner det. Dessa ynglingar gav alltså fullmakt till en av dem för att denne skulle gå till staden och köpa mat till dem.

118:19

2al-Bukhârî (3642).