Fredsfursten Muhammad

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Hidâyat-ul-Hayârâ, sid. 262

Måhända vill nasaréerna bevisa Messias gudomlighet med versen:

6Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

7Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt

med rätt och rättfärdighet

nu och för evigt.

Herren Sebaots lidelse

skall göra detta.1

Den versen bevisar ingenting alls om Messias. Och om den hade gjort det skulle den ändå inte bevisat deras agenda med den. Versen utgör faktiskt ett starkare bevis för Muhammad bin ´Abdillâh än för Messias. Det är ju på Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) axlar väldet har lagts, dessutom ur två synvinklar:

1 – Hans profetsigill låg på hans skuldra och är ett av hans profetskaps kännetecken som tidigare profeter hade profeterat om. Således låg det på hans rygg.

2 – Han sändes med svärdet vars skida hängde över hans axel. Det bevisas ytterligare av verserna:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.”

De är Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) egenskaper – han var stödd, bistådd och fredsfurste. Hans religion var islam och den som följer honom fredas mot förnedring i jordelivet, straff i nästa liv och fiendens dominans. Messias dominerade inte alls sina fiender som Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde. Faktum är att Messias fiender övermannade och besegrade honom och till och med, vilket nasaréerna påstår, korsfäste honom. Vad har då Messias med ovanstående verser att göra? Den stämmer emellertid in på Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till fullo. Det är hans myndighet som är fulländad och gällande fram till Domedagen.

1Jesaja 9:6