Frågan är inte bara teoretisk

Från de två lärdes ord – al-Albânî1 och Ibn Bâz2 – förstår man att det endast är [större] otro om man anser det vara lovligt till skillnad från den som dömer med något annat och vet att det är en synd och olydnad; denne är inte otrogen därför att han inte har dömt så för att han anser det vara lovligt, utan utav rädsla, oförmåga och dylikt. Utifrån detta berör de tre verserna tre följande fall:

1 – Den som dömer med något annat än det Allâh har uppenbarat i utbyte mot Allâhs religion. Detta är större otro som utesluter personen ur religionen. Ty denne har gjort sig själv till en lagstiftare vid Allâhs (´azza wa djall) sida och likaså hatar han Allâhs föreskrift.

2 – Den som dömer med något annat utav lust, rädsla och dylikt. Denne hädar inte. Han är en trotsig syndare.

3 – Den som dömer med något annat utav förtryck och orättvisa. Denne tillämpar inte människostiftade lagar, han dömer bara med något annat vid ett specifikt tillfälle. Exempel på det är att han dömer med något annat än det som Allâh har uppenbarat för att hämnas på en person. Denne är orättvis.

Dessa egenskaper tillämpas alltså beroende på tillstånden. Det finns även lärda som säger att alla dessa egenskaper tillämpas på en och samma person och att varje otrogen är orättvis och syndig. De bevisar det med Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَالْكَافِرُونَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”De otrogna är de orättvisa.”3

وَأَمَّا الَّذِينَ فَسَقُوا فَمَأْوَاهُمُ النَّارُ

”Men de trotsiga syndarna skall få Elden till boning.”4

Detta är den större trotsiga synden.

Hur det än är, så skall människan, precis som Shaykh al-Albânî (rahimahullâh) poängterade, titta vilka följder det kommer att få. Frågan är inte bara teoretisk. Det viktigaste ligger i praktiken och vilka följder den kommer att få.

32:254

432:20