Fotografins dom beror på syftet

Publicerad: 2010-04-05
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: al-Qawl al-Mufîd (2/439-440)

 

Dagens lärda har två åsikter om fotografering:

Den första: Det är en avbildning. Om det är så, anses fotografens rörelse utgöra en avbildning när han fotograferar. Ty om han inte hade fotograferat, skulle fotografin aldrig ha framkallats. Vi är alla ense om att detta är en bild. Hans rörelse utgör en avbildning och på så sätt hamnar den under generaliseringen.

Den andra: Det är inte en avbildning. Avbildning är avbildarens handling medan den här mannen har i själva verket inte avbildat något utan endast fotograferat med ett verktyg. Avbildningen är egentligen Allâhs handling. Detta klargörs av att om du hade kopierat en bok i en kopiator, så är dessa bokstäver egentligen från den första författaren och inte från kopieraren. Beviset för det är att en analfabet eller en blind man kan sätta igång kopiatorn och kopiera boken.

Den här åsikten är närmare [sanningen] då den här typen av avbildare varken är en skapare eller en designer.

Till sist återstår det om denna handling är tillåten eller inte.

Om avsikten är förbjuden, är handlingen förbjuden. Om avsikten är tillåten, är handlingen tillåten. Medel har trots allt avsiktens dom.

Baserat på detta är det förbjudet och olovligt att man fotograferar en person som minne, oavsett om detta minne berör njutning eller kärlek och längtan. Det är trots allt en bild som ingen förnekar.