Förtal av makthavarna leder till uppror mot dem

Att förtala makthavarna och nämna deras brister är en stor synd och ett vidrigt brott. Den rena Sharî´ah har förbjudit handlingen och fördömt dess utövare.

Förtal av makthavarna leder till uppror mot dem som i sig förstör både religion och världsliga angelägenheter.

Det är känt att medlen har samma dom som motiven. Alla texter som förbjuder uppror mot makthavarna och fördömer dess utövare bevisar att det också är förbjudet att förtala dem och att utövaren är fördömd.

I och med att förtal av makthavarna leder till prövningar och ondska mot samfundet, har det rapporterats flera rapporteringar som förbjuder det. at-Tirmidhî rapporterade hur Ziyâd bin Kusayb al-´Adawî sade:

”Jag var tillsammans med Abû Bakrah under Ibn ´Âmirs predikstol när han stod och predikade i tunna kläder. Abû Bilâl sade: ”Titta på vår ledare som har på sig syndarnas kläder!” Då sade Abû Bakrah: ”Tyst med dig! Jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Den som förnedrar Allâhs makthavare på jorden förnedras av Allâh.”1

Ibn Abî ´Âsim rapporterade i sin ”as-Sunnah” att Anas bin Mâlik sade:

”Våra stora från Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare brukade förbjuda oss sägandes: ”Förtala inte era ledare. Bedra inte dem och hata inte dem. Frukta Allâh och härda.”2

Berättarkedjan är god.

I denna rapportering är de stora följeslagarna enade om att det är förbjudet att förtala ledarna. Detta förbud beror inte på ledarna i sig, utan på det väldiga ansvar som de har fått av Sharî´ah. Detta ansvar kan inte uppfyllas på ett korrekt sätt om de förtalas på grund av följande orsaker:

1 – Förtal leder till att man inte lyder dem inom det som är korrekt.

2 – Förtal leder till att lekmännen börjar hata dem. Det i sig leder till en risk för kaos som endast kan påverka människorna på ett negativt sätt.

3 – Förtal slutar med uppror mot dem som i sig är den största katastrofen.

Kan man då, efter att ha läst dessa förbud, föreställa sig att en muslim som har tron i hjärtat och högaktar Allâhs religion ger sig in i denna synd eller tiger om den? Nej, vi kan inte tro att en muslim gör det. Bevisen från Sunnah och följeslagarnas uttalanden väger tyngre i hans hjärta än bara entusiasm och reaktioner som i själva verket inte är något annat djävulska förslag och innoverade uppstötningar. Det är endast Ahl-ul-Ahwâ’ som följer dem då de inte uppskattar texterna i Qur’ânen och Sunnah. Faktum är att de indirekt säger:

”Texterna i Qur’ânen och Sunnah är otillräckliga inom detta ämne.”

1 at-Tirmidhî (2225).

2 2/488.