Förste profeten som önskade sig döden

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/639-640)

Allâh (´azza wa djall) berättade att Yûsuf (´alayhis-salâm) sade:

تَوَفَّنِي مُسْلِمًا وَأَلْحِقْنِي بِالصَّالِحِينَ

Låt mig dö i egenskap av muslim och låt mig förenas med de rättfärdiga!”1

Ibn ´Abbâs sade:

Ingen profet innan Yûsuf (´alayhis-salâm) hade önskat sig döden.”

Ibn Djarîr och as-Suddî återberättar från Ibn ´Abbâs att han var den förste profet som bad om det. Det är möjligt att han var den förste som bad om att få dö i egenskap av muslim, liksom Nûh var den förste som sade:

رَبِّ اغْفِرْ لِي وَلِوَالِدَيَّ وَلِمَن دَخَلَ بَيْتِيَ مُؤْمِنًا وَلِلْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ وَلَا تَزِدِ الظَّالِمِينَ إِلَّا تَبَارًا

Herre! Skänk oss Din förlåtelse – mig och mina föräldrar och de troende som stiger in i mitt hus.”2

Det är också möjligt att han verkligen bad om döden, vilket Qatâdahs ord tyder på. Det är emellertid inte tillåtet i vår föreskrift. Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Ingen av er ska önska sig döden på grund av en skada som drabbar honom. Och om han verkligen måste önska sig döden ska han säga:

اللهُمَّ أَحْيِنِي مَا كَانَتِ الْحَيَاةُ خَيْرًا لِي، وَتَوَفَّنِي إِذَا كَانَتِ الْوَفَاةُ خَيْرًا لِي

Allâh! Låt mig leva så länge det är bättre för mig att leva. Och ta mitt liv om det är bättre för mig att dö.”3

Men om önskan beror på prövning i religionen, är det tillåtet att be om döden. Exempelvis sade Allâh (ta´âlâ) om magikerna då Farao ville straffa dem för deras religion:

رَبَّنَا أَفْرِغْ عَلَيْنَا صَبْرًا وَتَوَفَّنَا مُسْلِمِينَ

“Herre! Ge oss tålamod och låt oss få dö i egenskap av muslimer!”4

Också Maryam sade i samband med sin förlossning:

يَا لَيْتَنِي مِتُّ قَبْلَ هَذَا وَكُنتُ نَسْيًا مَّنسِيًّا

“Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta skedde!”5

Ty hon visste att folk skulle beskylla henne för synd eftersom hon saknade make. De sade till henne:

يَا مَرْيَمُ لَقَدْ جِئْتِ شَيْئًا فَرِيًّا يَا أُخْتَ هَارُونَ مَا كَانَ أَبُوكِ امْرَأَ سَوْءٍ وَمَا كَانَتْ أُمُّكِ بَغِيًّا

“Maryam, du har gjort något oerhört! Du Hârûns syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!”6

Där och då räddade Allâh henne och lät hennes nyfödde son säga:

إِنِّي عَبْدُ اللَّهِ آتَانِيَ الْكِتَابَ وَجَعَلَنِي نَبِيًّا

Jag är Allâhs slav. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet.”7

Han var ett väldigt tecken och ett slående mirakel. Må Allâh hylla och freda honom!

112:101

271:28

3Ahmad.

47:126

519:23

619:27-28

719:30