Förnekelsen är inte den enda otron

at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

”Slaven lämnar inte tron utan att förneka det som har fört in honom i den.”

Den begränsningen är diskutabel. Om den otrogne inte har uttalat trosbekännelsen förr konverterar han till islam via den. Och om han har uttalat trosbekännelsen konverterar han till islam genom att ångra sig för otron.

De lärda har förklarat att det är möjligt att lämna islam på många sätt utöver förnekelse. Det är möjligt att göra så genom att förtala islam eller profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), gäcka Allâh, Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Hans skrift eller något från Hans (subhânah) föreskrift. Allâh (subhânah) sade:

قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ لاَ تَعْتَذِرُواْ قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ

”Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud. Kom inte nu med [tomma] ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.”1

Ett annat sätt är att göra Sudjûd till en staty eller avgud, tillbe de döda och be dem om hjälp och dylikt. Allt det annullerar trosbekännelsen som står för att ingen annan än Allâh har rätt att dyrkas. Exempel på dyrkan är tillbedjan, bön om hjälp, Rukû´, Sudjûd, slakt och ed. Den som ägnar något av dem åt statyer, änglar, djinner, döda människor eller någon annan skapelse har avgudat vid Allâhs sida och inte levt upp till trosbekännelsen. De lärda är enade om att de omnämnda faktorerna utesluter deras utövare ur religionen. Dessa faktorer är ingen förnekelse och beviset för dem är familjära i Qur’ânen och Sunnah. Det finns många andra frågor som muslimen kan häda med och de är ingen förnekelse. De lärda nämner dem i kapitlet om avfall.

19:65-66