Förlåtelsen beror på tron i hjärtat

När man säger att den som gör en viss handling inträder paradiset respektive helvetet, bekräftar man inte det åt själva personen. Man hoppas för den gode och fruktar för den syndige. Exempel på det är hadîthen om kortet med Tawhîd på som kommer att överväga vågskålen med synderna i. Det betyder inte att varenda en som uttalar trosbekännelsen har den statusen. Ty mannen med det här kortet hade en sådan Tawhîd, övertygelse och uppriktighet att hans status växte till sig så pass att den övervägde hans dåliga handlingar.

Till det hör även följeslagarnas skänk av en Mudd som är bättre än att någon annan skänker guld motsvarande berget Uhud.

Till det hör även den prostituerade kvinnan som gav vatten till en hund så att hon blev förlåten. Det betyder inte att varje prostituerad kvinna förlåts för att hon ger vatten till en hund. Den här kvinnan besatt en sådan ärlighet, uppriktighet och nåd till Allâhs skapelse att den motsvarade prostitutionens synd och mer därtill så att hon blev förlåten.

Förlåtelsen träder i kraft beroende på tron som finns i hjärtat. Det är bara Allâh som känner till dess styrka och egenskap. Den öppnar vägen till handlingarna. Slaven kämpar med den för att göra dessa och liknande handlingar som fordrar nåd och förlåtelse. Samtidigt svävar han mellan fruktan och hoppet, precis som Allâh (ta´âlâ) sade:

وَالَّذِينَ يُؤْتُونَ مَا آتَوا وَّقُلُوبُهُمْ وَجِلَةٌ أَنَّهُمْ إِلَى رَبِّهِمْ رَاجِعُونَ

”Och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre.”1

123:60