Förkortning av bön på resa tillåten
Hâfidh Ahmad bin al-Husayn al-Bayhaqî (d. 458)
Ahkâm-ul-Qur’ân (1/90-92)
Abû Sa´îd bin Abî ´Amr underrättade oss: Abûl-´Abbâs Muhammad bin Ya´qûb underrättade oss: ar-Rabî´ bin Sulaymân underrättade oss: ash-Shâfi´î (rahimahullâh) underrättade oss:
”Allâh (´azza wa djall) sade:
وَإِذَا ضَرَبْتُمْ فِي الأَرْضِ فَلَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ أَن تَقْصُرُواْ مِنَ الصَّلاَةِ إِنْ خِفْتُمْ أَن يَفْتِنَكُمُ الَّذِينَ كَفَرُواْ
“NÄR NI går ut, är det inte fel av er att förkorta bönen, om ni befarar ett anfall från de otrogna.”1
I Allâhs skrift är det klart och tydligt att förkortning av bön till följd av resa och rädsla är en underlättning från Allâh (´azza wa djall) för Hans skapelse, inte att det är plikt att förkorta bönen. Som Han (ta´âlâ) sade:
لاَّ جُنَاحَ عَلَيْكُمْ إِن طَلَّقْتُمُ النِّسَاء مَا لَمْ تَمَسُّوهُنُّ أَوْ تَفْرِضُواْ لَهُنَّ فَرِيضَةً
”Ni gör ingenting klandervärt om ni skiljer er från kvinnorna, om ni ännu inte har rört dem och inte heller bundit er för brudgåvan.”2
Det är alltså tillåtet att skilja sig i det läget, inte obligatoriskt. Som Han (ta´âlâ) sade:
لَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ أَن تَبْتَغُواْ فَضْلاً مِّن رَّبِّكُمْ
”Om ni önskar med er Herres nåd uppnå någon fördel, kan ni inte klandras för detta.”3
Det vill säga – och Allâh vet bättre – att ni får göra affärer under vallfärden, inte att ni måste göra affärer. Som Han (ta´âlâ) också sade:
لَيْسَ عَلَى الْأَعْمَى حَرَجٌ وَلَا عَلَى الْأَعْرَجِ حَرَجٌ وَلَا عَلَى الْمَرِيضِ حَرَجٌ وَلَا عَلَى أَنفُسِكُمْ أَن تَأْكُلُوا مِن بُيُوتِكُمْ أَوْ بُيُوتِ آبَائِكُمْ
”Ingenting hindrar den blinde eller den halte eller den sjuke; ingenting hindrar heller att ni intar era måltider i ert hem, eller i era fäders…”4
Det betyder inte att ni måste äta i era hem eller i någon annans hem. Som Han (ta´âlâ) sade:
وَالْقَوَاعِدُ مِنَ النِّسَاء اللَّاتِي لَا يَرْجُونَ نِكَاحًا فَلَيْسَ عَلَيْهِنَّ جُنَاحٌ أَن يَضَعْنَ ثِيَابَهُنَّ
”OCH kvinnor, vars månadsblödningar upphört och som inte längre hoppas på giftermål, gör ingenting klandervärt om de lättar något på sin klädsel.”5
De syndar nämligen inte om de väljer att inte lätta något på sin klädsel.”
14:101
22:236
32:198
424:61
524:60