Publicerad: 2007-01-12
Författare: Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî
Källa: Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/170-171)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَهُوَ اللّهُ فِي السَّمَاوَاتِ وَفِي الأَرْضِ يَعْلَمُ سِرَّكُمْ وَجَهرَكُمْ وَيَعْلَمُ مَا تَكْسِبُونَ

”Han är Allâh i himlarna och på jorden; Han känner det ni hemlighåller lika väl som det ni öppet visar och Han vet vad ni förtjänar.”1

Qur’ân-tolkarna är oense om denna vers efter att ha enats om att avvisa Djahmiyyah som säger att Allâh är överallt – fjärran är Allâh från det de säger.

Den mest korrekta åsikten är att versen betyder att Allâh är den tillbedde i himlarna och på jorden, det vill säga att skapelserna i himlarna och på jorden enbart dyrkar Honom och bekräftar Hans gudomlighet. De kallar Honom för ”Allâh” och ber till Honom med hopp och fruktan. Detta görs av samtliga förutom otrogna djinner och människor. Denna vers enligt denna tolkning är som versen:

وَهُوَ الَّذِي فِي السَّمَاء إِلَهٌ وَفِي الْأَرْضِ إِلَهٌ

”Det är Han som är Gud i himlen och Gud på jorden.”2

Det vill säga att Han är Gud till dem som är i himlen och Gud till dem som är på jorden.

Den andra åsikten: Allâh är Han som vet vad som finns i himlarna och på jorden och Han känner till det ni hemlighåller och de ni visar öppet. På så sätt blir ordet ”Han vet” bifogade till ”i himlarna och på jorden”. I detta fall blir den underförstådda betydelsen:

”Det är Allâh som känner det ni hemlighåller lika väl som det ni öppet visar i himlarna och på jorden.”

Den tredje åsikten: Att man stannar upp vid ”Han är Allâh ovanför himlarna” för att därefter fortsätta läsa predikatet ”och på jorden känner Han det ni hemlighåller lika väl som det ni öppet visar och Han vet vad ni förtjänar”. Denna åsikt har Ibn Djarîr.”