Förhållandet till Râfidhahs och Sûfiyyahs lekmän

as-Sâbûnî (rahimahullâh) sade:

”Ahmad bin al-Hasan sade: ”Abû ´Abdillâh! De nämnde Ahl-ul-Hadîth för Ibn Abî Qutaylah i Makkah. Då sade han: ”Ahl-ul-Hadîth är ett dåligt folk.” Då reste sig Ahmad bin Hanbal upp, skakade av sina kläder och sade ”Kättare! Kättare! Kättare!” tills han kom hem.”

Denne Ibn Abî Qutaylah var från Ahl-ul-Bid´a. Varför hatade han Ahl-ul-Hadîth och sade att de är ett dåligt folk? Därför att de håller fast vid Qur’ânen och Sunnah. Därför är de ett dåligt folk. Enligt honom har det dåliga kommit till dem via Qur’ânen och Sunnah. Därför sade Ahmad bin Hanbal:

”Kättare! Kättare! Kättare!”

Det sade han med all rätt. Han fick stöd från Ibn Taymiyyah, Ibn-ul-Qayyim och andra från Ahl-us-Sunnah. Imâm Ibn Taymiyyah sade:

”Ty han visste vad hans syfte var.”

Hans syfte var förtal av Qur’ânen och Sunnah. Det råder inga tvivel om att många som förtalar Ahl-ul-Hadîth är kättare. De smyger sig in bland lekmän och vilsna sekter som Sûfiyyah och Râfidhah och förtalar både religionen och dess förkunnare.

De okunniga Sûfiyyah skall vi kalla på. De bland dem som tror på panenteismen och panteismen är otrogna. Enligt min uppfattning är de lärda Râfidhah kättare. Så är det. Deras lekmän får granskas. Om de har samma otrogna lära tillhör de dem. Detsamma gäller Sûfiyyahs lekmän. Den som tror på panteismen och panenteismen hädar då han negerar självklarheter i det sunda förnuftet och religionen. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har skapat allting och är frånskild från Sin skapelse och Hans skapelse är frånskild från Honom. Panenteister säger att Skaparen är skapelsen och skapelsen är Skaparen. Inte ens djur säger det. Alltså får lekmannen som har denna ideologi samma dom som hans kättare till ledare. Och om de inte har samma ideologi kallar vi dem till godheten och sanningen utan att göra Takfîr på dem.