Förhållandet till profeten Mika

Första Kungaboken 22:1

1I tre år hade Israel fred utan några strider med Aram. 2Under det tredje året kom kung Joshafat av Juda på besök till kungen av Israel. 3Denne hade sagt till sina rådgivare: ”Ni har väl inte glömt att Ramot i Gilead tillhör oss? Och ändå gör vi ingenting för att ta staden från arameerkungen!” 4Nu frågade han Joshafat om denne ville dra i fält tillsammans med honom mot Ramot i Gilead. Joshafat svarade: ”Jag och du är ett, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar.” 5Men Joshafat bad den israelitiske kungen att först söka råd hos Herren. 6Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra man. ”Skall jag angripa Ramot i Gilead eller skall jag låta bli?” frågade han. Profeterna svarade: ”Angrip staden! Herren skall låta den falla i kungens händer.” 7Men Joshafat undrade: ”Finns här ingen annan Herrens profet vi kan fråga?” – 8”Jo”, sade Israels kung, ”det finns en till som kan fråga Herren åt oss. Men jag kan inte fördra den mannen, han profeterar aldrig något gott för min räkning, bara ont. Det är Mika, Jimlas son.” Joshafat svarade: ”Säg inte så, konung.” 9Då ropade Israels kung på en hovman och befallde honom att genast hämta Mika.