Fördelarna med fastan efter Ramadhân

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 300-301

Att vänja sig vid fastan efter Ramadhân medför flera fördelar. En av dem är att den som fastar sex dagar av Shawwâl efter Ramadhân belönas för ett helt års fasta.

En annan fördel är att fastan under månaderna Sha´bân och Shawwâl är som att förrätta de frivilliga bönerna före respektive efter den obligatoriska bönen. Den frivilliga fastan kompletterar de brister och defekter som uppstod under den obligatoriska fastan. På Domedagen kompletteras de obligatoriska handlingarna med hjälp av de frivilliga, vilket har rapporterats av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vid flera tillfällen. De flesta människor har brister i sin obligatoriska fasta och sålunda behöver de något som kompletterar den. Till följd därav förbjöd profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att man säger att man har fastat hela Ramadhân eller förrättat nattbönen under hela den. En av följeslagarna sade:

”Jag vet inte om jag ska hata hyllning av mig själv eller tvinga mig till försummelse.”

´Umar bin ´Abdil-´Azîz (rahimahullâh) brukade säga:

”Den som inte kan betala Zakât-ul-Fitr, får fasta.”

Det vill säga den som inte förmår betala Zakât-ul-Fitr i slutet av Ramadhân får i stället fasta efter ´Îd. Om det inte är möjligt att  betala välgörenhet för att stryka bort synder, får man fasta.

Ännu en fördel är att det är ett bevis på att Allâh har accepterat ens fasta under Ramadhân. Om Allâh accepterar en tjänares handling, låter Han honom kunna efterfölja den med en annan, god handling. Vissa har sagt:

”Belöningen för en god handling är en god handling efter den.”

Om en person utför en god handling och sedan efterföljer den med en annan, god handling, tyder det på att den första handlingen är accepterad. Men om en person utför en god handling och sedan efterföljer den med en dålig handling, tyder det på att den första handlingen inte är accepterad.

Till fördelarna hör även tacksamhet för Allâhs gåva. Fastan under Ramadhân stryker bort synder och det är den största gåvan man kan få. Och på ´Id-dagen får de fastande sin belöning och sitt pris. På så sätt blir fastan efter ´Îd en tacksamhet för denna gåva. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade förrätta bönen så länge, att hans fötter svullnade. När det sades till honom ”Gör du detta då dina tidigare och senare synder är förlåtna?”, svarade han med att säga:

”Skall jag inte vara en tacksam slav?”