Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (2/50)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

مِنْ أَجْلِ ذَلِكَ كَتَبْنَا عَلَى بَنِي إِسْرَائِيلَ أَنَّهُ مَن قَتَلَ نَفْسًا بِغَيْرِ نَفْسٍ أَوْ فَسَادٍ فِي الأَرْضِ فَكَأَنَّمَا قَتَلَ النَّاسَ جَمِيعًا

”Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet.”1

Det råder delade åsikter om fördärvet i versen. Vissa säger att det är avguderi, andra säger att det är röveri. Tillsynes genereliserar Qur’ânen allt som betraktas som fördärv på jorden. Avguderi är fördärv på jorden, röveri är fördärv på jorden, blodbad är fördärv på jorden, kränkning av Haram är fördärv på jorden, ödeläggelse av egendomar är fördärv på jorden, orätt angrepp på Allâhs slavar är fördärv på jorden, rivning av byggnader är fördärv på jorden, nedhuggning av träd är fördärv på jorden, uttorkning av floder är fördärv på jorden. Med det sagt gäller versen alla sorters fördärv på jorden.