Förbudet mot att fasta den första ´Îd-dagen

Publicerad: 2012-08-19
Författare: Imâm Abû ´Umar Yûsuf bin ´Abdil-Barr al-Qurtubî (d. 463)
Källa: al-Istidhkâr (3/329-330)

 

624 -– Mâlik rapporterade från Muhammad bin Yahyâ bin Habbân, från al-A´radj, från Abû Hurayrah som sade:

””Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att man fastar två dagar: Fitr-dagen och Adhhâ-dagen.””

625 –- Malik berättade att han hörde de lärda säga:

”Det är ingen fara att fasta hela året så länge man inte fastar de dagar Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd: Minâ-dagarna, Adhhâ-dagen och Fitr-dagen. Detta har vi fått reda på och det är det käraste jag har hört kring detta ämne.”

Samtliga lärda är ense om att det inte är tillåtet att fasta dessa två dagar. Detta gäller oavsett situation och tillstånd. Det är nämligen inte tillåtet att frivilligt fasta dessa två dagar på samma sätt som det inte är tillåtet att fasta dem om man har avlagt ett löfte, eller skall ta igen missade dagar. Detsamma gäller pilgrimen som är Mutamatti´ och inte har något att slakta, och inte tar från andra.

Dessa två dagar är förbjudna att fasta. Den som avlägger ett löfte att fasta en av dessa två dagar, har avlagt ett förbjudet löfte. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

””Den som avlägger ett löfte att vara olydig mot Allâh, får inte handla olydigt mot Honom.””[1]

Om en person avlägger ett löfte att han skall fasta en särskild dag och det råkar vara Fitr- respektive Adhhâ-dagen, är de lärda ense om att han inte får fasta dem. Däremot är de oense huruvida han måste ta igen den dagen eller inte. En av ash-Shâfi´îs åsikter, Zufar bin al-Hudhayl och andra säger att han inte skall ta igen den. Denna åsikt har även Ibn Kanânah, Mâliks följeslagare. Abû Hanîfah, Abû Yûsuf och Muhammad anser att den skall tas igen. Denna åsikt har även al-Hasan bin Hayy, al-Awzâ´î och det är även ash-Shâfi´îs andra åsikt.

Det har rapporterats att al-Awzâ´î sade att det skall tas igen förutom om han avser att varken ta igen dem eller fasta dem.


[1] al-Bukhârî, Abû Dâwûd, at-Tirmidhî m fl.